Bättre låg lön än ingen lön. Det tycker Jan Björklund som i helgen uppmanade folkpartistiska kommunpolitiker att sänka ingångslönerna för ungdomar inom kommunal verksamhet.
En slutsats som går att dra är att dessa politiker får det kämpigt. Det finns som bekant varken ungdomspriser i matvarubutikerna eller ungdomshyror.
Förslaget innebär 100 procent av arbetet och 75 procent av lägsta lönen. Konkret att en ung medlem i Kommunal som idag har en ingångslön på cirka 16 000 kronor istället skulle få cirka 12 000 kronor. Tanken är att det ska gälla upp till 23 års ålder.
Men det är knappast tänkt att lönen ska stiga dramatiskt på den 24:e födelsedagen. Vilket bland annat kommer innebära att dessa ungdomar får en sämre löneutveckling och i förlängningen sämre pensioner.
Den borgerliga politiken grundar sig i föreställningen att det finns ett fast antal jobb som ska delas på. Sänks lönerna så får ungdomarna jobb. Förändras LAS så får ungdomarna jobb. Men det är en abdikation.
Med ett sådant här förslag uttrycker Jan Björklund att politiken inte kan skapa förutsättningar för fler jobb. Han tycker däremot att politiken bör lägga sig i lönesättningen.
Förslaget går också i polemik med vad många arbetsgivare säger. Det vill säga, arbetskraft anställs främst inte med hänsyn till priset utan utifrån arbetsgivarens behov och arbetssökandens kompetens.
Att lösa ungdomsarbetslösheten är ingen lätt uppgift. Ungdomar är ingen homogen grupp. En nationell feriejobbsgaranti för vissa åldrar skulle kunna vara en viktig del i att ge ungdomar en tidig arbetslivserfarenhet.
Och istället för utspel om ungdomslöner skulle en satsning på Komvux behöva göras. Så att unga får en chans att läsa in eller läsa upp sina betyg. För att sedan kunna ta sig vidare till jobb eller utbildning. Istället för att frysa bidragen till kommunerna och skattesänka går det att göra bättre saker.
Framtidssatsningar är mer välkommet än ungdomslöner. Investering i bostadsbyggande och upprustning och utbyggnad av järnvägen är akut på många håll i landet. Något som inte minst Norrbotten har stort behov i samband med gruvnäringens starka tillväxt.
Investeringar skapar en positiv anda som ger kringeffekter på arbetsmarknaden.
Om Björklunds teori mot all förmodan och befintlig evidens skulle stämma borde den gälla även andra grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Fast så långt vågar han nog inte gå.