Mitt i hockeymatchen mellan Luleå och AIK i lördags ringde TV4 och ville ha en kommentar.
Folkpartiledaren Jan Björklund hade föreslagit sänkta ungdomslöner i kommuner och landsting. Han och FP vill att ungdomar upp till 23 år ska jobba för 75 procent av lägsta lön.
Det är helt i linje med regeringens övriga jobbpolitik. Nyss kom ett förslag om kraftigt förlängd provanställning för unga.
Det här skapar inte nya jobb utan lönedumpning och fortsatt diskriminering av unga på arbetsmarknaden! Arbetsgivarna anställer dem de behöver. Vill man ha nya jobb krävs investeringar som stimulerar företag och offentlig sektor att växa, då anställer de fler - inte bara billigare.
Inom Kommunal tjänar en 20-29-åring i snitt 9 960 kronor i månaden före skatt, för de har svårt att få en heltid. Behöver de lägre lön?
Hälften av de unga som trots allt har jobb har redan visstidsjobb. Har det aldrig slagit Folkpartiet och regeringen att ungdomar också är människor?
Unga som vill skaffa sig ett självständigt vuxenliv, bostad, barn - när ska de ha rätt till det? När de är över 30 år?
Hur många år ska de unga sova med mobilen under kudden och inte kunna planera livet ens några timmar framåt? Hur länge ska de behöva leva med oron för att lönen inte ska räcka till hyran eller barnomsorgsräkningen?
Ungdomarna är de som ska bära upp tillväxt och välfärd om bara något decennium. Vi behöver deras arbetsinsatser och deras kreativitet.
Det finns andra, framtidsinriktade lösningar som inte bjuder in ungdomarna i samhällsbygget med armbågen!
I Umeå har kommunen och arbetsgivarna tillsammans med Kommunal, Lärarförbundet och Vision startat ett projekt som kostar kommunen 80 miljoner kronor men som kommer att vara värt vartenda öre.
Under tre år ska minst 600 ungdomar anställas. Jobben varar ett halvår, och lönen är avtalsenlig. Ungdomarna får kompetens, arbetslivserfarenhet och en ny och bättre bild av välfärdsjobben.
Daniel, en av de som fått jobb berättade nyss i media att han känner sig trygg nu, till skillnad från när han hade korta säljjobb. Han får göra något värdefullt, och han har en ny plan: att utbilda sig till undersköterska. Men det kanske viktigaste som han säger är följande: "Efter att jag fick jobbet känner jag mig som en del av samhället, man är en i gänget nu."
Så ska det kännas att vara ung i Sverige! Så lyft blicken Jan Björklund, lyssna på Daniel, titta på Umeå, sikta för en gångs skull på framtiden!