Från AK-jobb till Fas 3

Villkoren i Fas 3 liknar den gamla tidens AK-arbeten.

Politik2012-01-17 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Ett par kilometer utanför Börjelslandet, norr om Luleå, finns en enkel minnessten över bygget av Rånekölsvägen.

"Åren 1933-37 byggdes Rånekölsvägen av statens AK. Vägens tillskyndare var landshövding A B Garde", lyder inskriptionen på stenens framsida.

AK betydde Arbetslöshetskommissionen. Under 1920- och 1930-talen ordnade den nödhjälpsarbeten, så kallade AK-arbeten.

Arbetslösa fick bygga vägar, dika ut våtmarker, hugga sten, jobba i skogen m m. Det var inget fel på arbetsuppgifterna men villkoren var bedrövliga.

AK-arbetaren hade ungefär 75 procent av en grovarbetarlön, vilket var den lägsta lönen på dåtidens arbetsmarknad. Dagslönen blev ungefär 4 kronor.

I princip levde AK-arbetarna på existensminimum, trots hårt slit och 48 timmars arbetsvecka.

Många av dem tvingades bo i barackläger långt hemifrån.

Under 1930-talet växte den fackliga kritiken mot AK. LO och enskilda fackförbund reagerade mot att människor som byggde vägar och utförde andra viktiga arbetsuppgifter inte hade en lön som det gick att leva på.

Så småningom växte det i stället fram ett system med statliga beredskapsarbeten med avtalsenliga löner.

Men nu är de statliga beredskapsarbetena ett minne blott.

Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar sparat i arbetsmarknadspolitiken.

I sin första budget hösten 2006 kapade alliansregeringen bort hela 10,9 miljarder kronor från arbetsmarknadspolitiken.

Besparingen motsvarade arbetsmarknadsåtgärder för ungefär 100 000 människor. Stödet till gröna jobb, friårsvikariat, plusjobb m m gick upp i rök.

"Alla ska ha riktiga jobb", löd parollen för den nya regeringen. AMS-åtgärderna beskrevs som låtsasjobb och konstgjord andning.

Men i dag inser även den borgerliga regeringen att alla inte får plats på den ordinarie arbetsmarknaden och att det gäller att skapa alternativ för dem som hamnar utanför.

Men borgarnas alternativ är inte beredskaps- eller plusjobb med avtalsenliga löner. I stället har det blivit Fas 3.

I oktober 2011 var 27 891 personer inskrivna i Fas 3.

"Det är fler anställda än Volvo har i Sverige", som Katrine Kielos brukar påpeka på Aftonbladets ledarsida.

Det är dessutom ungefär lika många som var sysselsatta i AK-arbeten när krisen var som djupast i Sverige på 1920- och 1930-talen.

Villkoren i Fas 3 är inte olika de gamla AK-arbetena.

Företag och föreningar, som tar emot människor i Fas 3, får bidrag för att göra det. Men de behöver inte själva betala någon lön.

De som befinner sig i Fas 3 får antingen försörjningsstöd eller bidrag från Försäkringskassan. Ersättningen kan variera från ett par tusenlappar till 9000 kr per månad.

"Lönen" ligger med andra ord långt under miniminivåerna i kollektivavtalen.

Helt klart behövs en subventionerad arbetsmarknad för dem som av ett eller annat inte får jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.

Det är ingen svårighet att hitta arbetsuppgifter. Det finns alltid fotbollsplaner som behöver klippas och kritas, skog som behöver röjas, gamla kulturminnen som behöver vårdas, skolelever som behöver kamratstöd och gamla som behöver en hjälpande hand eller mänsklig kontakt.

Men det är viktigt att denna alternativa arbetsmarknad har samma spelregler som den övriga arbetsmarknaden.

Insatserna måste omfattas av kollektivavtalsenliga villkor.

Arbetsmarknadspolitiken ska inte, som nu sker inom ramen för Fas 3, användas som instrument för att pressa löner och andra villkor på svensk arbetsmarknad.

I juni 2011 fick S, V och MP stöd från SD för förslaget att stoppa nya anvisningar till Fas 3. Samtidigt krävde riksdagsmajoriteten att regeringen skulle återkomma med andra förslag till riksdagen.

Nu har det gått mer än ett halvår sedan riksdagsbeslutet. Men inflödet till Fas 3 bara fortsätter.

Oppositionsrollen ger begränssade möjligheter att påverka, konstaterar S-riksdagsledamoten Maria Stenberg ett mejl till NSD.

"Men vi ligger på genom interpellationer och frågor. Den 25 januari har S också begärt och fått en särskild riksdagsdebatt om arbetslösheten", skriver Stenberg.

De rödgröna oppositionspartierna måste hålla grytan kokande. Kritiken får inte tystna.

Fas 3 är ett otyg på svensk arbetsmarknad.