Tage Erlander myntade begreppet det starka samhället.
I sitt tal på minneshögtiden efter Erlanders bortgång beskrev Olof Palme sin företrädares vision såhär:
"Samhället ska vara så starkt att människor slipper vara svaga. För dig var det starka samhället aldrig ett uttryck för myndighet eller ekonomisk övermakt som dirigerar människors liv."
Att alla skulle ha tillgång till vård, omsorg, utbildning och trygghet i livets olika skiften, det var vad Erlanders starka samhälle handlade om.
Idag, några decennier senare, har uttrycket fått en annan klang. Det starka samhället uppfattas av en del som något nästan negativt, liktydigt med ett överstarkt samhälle.
Balansen mellan individ och samhälle är en evig politisk tvistefråga.
Genom åren har skiljelinjen i svensk politik ofta gått här. Vänstern har med den starka välfärdsstaten velat skapa reell frihet och trygghet för alla, borgerligheten har betonat individens frihet.
Under Fredriks Reinfeldts ledning har Moderaterna retoriskt försökt sudda ut den här skiljelinjen. Det individualistiska budskapet - "(vi) vill ge fler människor större frihet och möjligheter att stå på egna ben" har skickligt kombinerats med löften om fortsatt trygghet - "vi slår vakt om vår gemensamma välfärd".
Moderaterna är inte ensamma om att driva högerpolitik på det här sättet. Tories i Storbritannien t ex talar om en medkännande konservatism.
Hur ska den färska socialdemokratiska ledningen orientera sig i detta nya politiska landskap?
Det är ett faktum att levnadsstandarden vuxit så att många människor idag har betydligt större egna resurser och bättre förutsättningar att klara sig på egen hand än på Erlanders tid (även om växande grupper halkar efter).
Men det innebär inte att behovet av gemensam välfärd minskat. En bred majoritet av medborgarna bejakar tryggheten i hållbara gemensamma välfärdsnät.
Högern har hittills kunnat göra det trovärdigt för en majoritet väljare att man klarar att leverera både ökad individuell frihet och en stark välfärd.
Men sprickorna i fasaden öppnar sig alltmer. Behandlingen av arbetslösa och sjuka avslöjar en brutal högermoralism, en människosyn som accepterar att stora grupper stöts ut. De dyra ideologiska privatiseringsexperimenten har blottlagt en fundamentalism som skrämmer.
Sprickorna gör det lätt för oppositionen att kritisera regeringen. Men vad Socialdemokraterna framför allt måste göra tydligt är att deras starka samhälle inte bara är förenligt med ökad individuell frihet utan att det faktiskt också leder till ett bättre samhälle för alla.
I Storbritannien har Labour myntat begreppet Det goda samhället som en motsats till Tories Det stora samhället.
Den Socialdemokratiska kriskommissionen använde också uttrycket Det goda samhället i sin rapport.
Det är ingen dum paroll. Men det gäller att fylla den med reellt innehåll.