När jag föddes 1963 hette landets statsminister Tage Erlander. Då hade han redan varit statsminister i hela 17 år.
Han skulle sitta ytterligare sex år innan han lämnade statsministerämbetet och rollen som socialdemokratisk partiordförande 1969.
”Ingen annan svensk politiker har varit lika framgångsrik som Tage Fritiof Erlander”, skriver Rolf Alsing i den fina lilla biografin ”Erlander” som är en del av sviten ”Sveriges statsministrar under 100 år” (Bonniers).
Det var en skördetid för socialdemokratin. Levnadsstandarden steg. Det gamla fattigsamhället byggdes bort. Partiet vann val efter val.
Socialdemokratin var en sol som de andra partierna bara snurrade runt. Valresultat på 45 procent sågs som en självklarhet.
Sedan dess har det politiska landskapet förändrats i grunden. Konkurrensen om väljarna har blivit tuffare – icke minst för S.
Gamla VPK har städat bort K:et och blivit ett alternativ för fler. Miljöpartiet har tagit plats på scenen som ett radikalt och progressivt parti. FI lockar många som är engagerade för jämställdhetspolitiken, en gammal socialdemokratisk paradgren.
Det är också förklaringen till att dagens svenska socialdemokrati i bästa fall kan räkna med ett valresultat strax över 30 procent i valet 2014.
Därför måste socialdemokratin lära sig att finna en ny roll i den nya politiska verkligheten. Partiet har inte längre samma självklara maktposition som på Erlanders tid.
Dagens socialdemokrati måste på ett helt annat sätt än tidigare söka samarbete och kompromissa med andra partier för att överhuvudtaget kunna utöva ett inflytande på samhällsutvecklingen.
I andra europeiska länder är sådana samarbeten redan en realitet.
4 En av Nordens mäktigaste S-politiker heter Antti Rinne och är finansminister i Finland. Hans parti fick bara 19,1 procent i valet 2011. Men genom att delta i en koalition med andra kan han och finsk socialdemokrati ändå påverka politiken.
4 I det senaste österrikiska valet backade Socialdemokraterna (SPÖ) till 27,1 procent. Men socialdemokraten Werner Faymann är förbundskansler tack vare ett nära samarbete med borgerliga ÖVP.
4 I Tjeckien är premiärministern socialdemokrat och heter Bohuslav Sobotka. Hans parti stöds av bara 20 procent av väljarna. Men genom att gå i koalition med andra är han med och bestämmer.
4 I Danmark rasade S till historiskt låga 24,8 procent i valet 2011. Men Helle Thorning-Schmidt regerar ändå landet, eftersom hon samarbetar med andra partier.
Det är även bakgrunden till att S-ledaren Stefan Löfven mer än någon annan tidigare socialdemokratisk statsministerkandidat talar om vikten av mer samarbete och blocköverskridande lösningar i politiken.
Han inser att dagens socialdemokrati i Sverige och Europa inte kan bestämma någonting själv. Den behöver samarbete med andra för att överhuvudtaget uppnå några resultat.
Men även de borgerliga partierna har goda skäl att tänka i samma banor. Dagens borgerliga fyrpartiallians har knappt 40 procent i opinionsmätningarna.
Därför är det sannolikt ingen borgerlig framgångsstrategi att fortsätta odla blockpolitik och snacka om att det bara finns en allians. Även borgarna borde se att det behövs alternativ till dagens sterila blocktänkande.
Men det är knappast troligt att dagens borgerliga ledargarnityr, som investerat så mycket personlig prestige i alliansbygget, kommer att vara de som också monterar ned blockpolitiken.
Jag skulle gissa att krävs ett par partiledarbyten på den borgerliga kanten innan det blir aktuellt med ett ny- och omtänkande.
Men det finns inga vettiga skäl för socialt inriktade borgerliga politiker och socialdemokrater att fortsätta ha beröringsskräck för varandra efter valet.