Den 14 maj 1931 - för exakt 80 år sedan - dog fem människor när svensk militär sköt mot ett fredligt demonstrationståg i det lilla arbetarsamhället Lunde i Ådalen.
Händelserna skildras i Bo Widerbergs fina film "Ådalen 31" och kommer alltid att vara en viktig del av den svenska arbetarrörelsens historia.
Motsättningen mellan arbete och kapital ställdes på sin spets i Lunde. Priset för konfrontationen blev fruktansvärt.
Både fack och arbetsgivare lärde sig dock något av tragedin. Samförstånd och dialog utvecklades till nyckelord på svensk arbetsmarknad.
1938 kom Saltsjöbadsavtalet, som under decennier stod som symbol för en idyllisk arbetsmarknad med få konflikter.
Det historiska handslaget var bra för alla. Löntagarna fick bättre villkor, samtidigt som arbetsgivarna fick fasta spelregler och arbetsfred.
Men samförståndsidéerna är tyvärr inte självklara.
Starka intressen utmanar den svenska modellen.
Lettiska byggfirman Laval, som fick ett storkontrakt i Vaxholm 2005 men vägrade skriva kollektivavtal med Byggnads, blev en ny vattendelare.
Fredrik Reinfeldt (M) beskrev Byggnads blockad mot Laval som "en skamfläck för LO". MUF och CUF jämförde facket med maffian. Svenskt Näringsliv spände musklerna.
På den andra kanten svetsades S och LO samman för fackets rätt att vidta konfliktåtgärder mot företag som inte följer svenska kollektivavtal.
Det är lugnare nu än 1931. Men det handlar om samma grundläggande konflikt mellan kapital- och löntagarintressen.
Det går en röd tråd från Lunde 1931 till dagens diskussion om Lavaldomar och lönedumping på svensk arbetsmarknad.
Vi har inte nått historiens slut.