Måndagen 16 september 2002 innebar ett smärtsamt uppvaknande för Moderatledaren Bo Lundgren. När han klev upp ur sängen och kollade siffrorna på text-TV var beskedet obönhörligt.
Moderaterna hade gjort sitt sämsta val sedan början av 1970-talet. Partiet kraschlandade på 15,2 procent. Göran Persson och S fortsatte att regera landet.
Lundgren hade svårt att tro sina ögon. Under valrörelsen hade han talat öppet och ärligt om Moderaternas avsikter.
"Moderaterna vill sänka skatterna med 130 miljarder kronor", förkunnade högerledaren.
Han argumenterade för slopad värnskatt, avskaffad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt och andra skattesänkningar.
Lundgren trodde att hans klarspråk skulle gå hem i stugorna. Men Bo Lundgrens ärliga blå ögon funkade inte.
De kraftiga skattesänkningarna gjorde att moderaterna framstod som extrema. Många oroade sig för hur skattesänkningarna skulle påverka välfärden.
Därför valde väljarna bort Moderaterna 2002.
2006 hade den nya partiledaren Fredrik Reinfeldt lärt sig läxan. Han distanserade sig från företrädaren Bo Lundgren och framställde sig själv och sitt parti som mer ansvarsfullt.
I valrörelsen 2006 undvek Reinfeldt att tala om skattesänkningar. I stället talade han om arbetslinjen och kampen mot utanförskapet.
Den som läste de finstilta avsnitten i Moderaternas riksdagsmotioner och allianspartiernas gemensamma dokument kunde dock se att skattesänkningarna var kvar.
När Reinfeldt och andra allianspolitiker pressades på besked talade de till och med om en anpassning av de svenska skatterna till genomsnittet för EU och OECD.
I en artikel i tidningen Svenskar i världen 1/2005 intervjuades Reinfeldt. Tidningen skrev:
"I den offentliga debatten kan det framstå som om Reinfeldt är ointresserad av att sänka skatterna. Det är fel. Han vill ha ned det totala skattetrycket med bortåt en femtedel, från dagens dryga 50 procent till genomsnittet i EU som ligger på drygt 40 procent.
- Jag tycker inte att Sverige ska ligga högre än genomsnittet i EU, säger han."
Beskedet upprepades av andra allianspolitiker, bland andra Mats Odell (KD) och Karin Pilsäter (FP).
I radio-Ekots lördagsintervju 25 april 2006 angav centerledaren Maud Olofsson även en tidsplan för skattesänkningarna.
"Det ska ske inom två mandatperioder", förklarade Olofsson bestämt.
Socialdemokraterna pekade på att en anpassning av skatterna till EU- och OECD-snittet skulle innebära större skattesänkningar än Lundgren föreslog 2002.
Men partiet lyckades aldrig få genomslag för sin motoffensiv. Reinfeldt undvek skattefrågan skickligt och fortsatte att snacka jobb och utanförskap.
Med talet om "det nya arbetarpartiet" framställde han sitt parti som mer sossar än socialdemokraterna själva.
Strategin blev valvinnande. Moderaterna gick kraftigt framåt och alliansen vann regeringsmakten.
I regeringsställning har dock Bo Lundgrens gamla utskällda skattesänkningsprogram kommit till heders.
Det har inte varit kamp mot arbetslösheten och sociala klyftor som präglat statsbudgetarna sedan 2006. I stället har det varit olika former av skattesänkningar.
Vi har fått jobbskatteavdrag 1, 2, 3 och 4. Rut-avdraget har tillkommit. Förmögenhetskatten slopades 1 januari 2009. I fjol sänktes krogmomsen. I år minskar bolagsskatten med enorma 16 miljarder kr.
"Anders Borg tänker gå ner till 43,7 procent i total skattekvot 2013. Det är fem procentenheter lägre än när han fick makten och det innebär hiskeliga 185 miljarder kronor mindre i skatteintäkt 2013 jämfört med 2006", skriver chefredaktören Johan Ehrenberg och ekonomen Sten Ljunggren i tidningen ETC.
Det får konsekvenser för de offentliga utgifterna. Det blir mindre pengar till infrastruktur, högre utbildning, pensioner, barnbidrag, försvar och andra statliga utgifter.
I ett par ledare har Aftonbladets kloka Karin Pettersson pekat på att statens andel av BNP (bruttonationalprodukten) minskat kraftigt.
"2005 satte Socialdemokraterna ett utgiftstak för staten som låg på 33 procent av landets samlade produktion, BNP. I Reinfeldts senaste budget är prognosen att statens utgifter som andel av BNP ska fortsätta att pressas nedåt - 2016 ska den vara nere på 26 procent. Det är ett stort skifte som nu är på väg att inträffa", konstaterar Pettersson.
Reinfeldt och Borg vill gärna framställa sig som två pragmatiska och ansvarskännande mittenpolitiker.
Men deras ideologi är exakt densamma som i Reinfeldts bok "Det sovande folket" 1993 och Borgs "Generell välfärdspolitik - bara magiska ord" 1992.
Välfärdsstaten krymper, helt i enlighet med 1990-talets MUF-sanningar.
Det högerliberala budskapet basuneras inte längre ut på gator och torg. Men inriktningen är klar.
Steg för steg vidgas marknadssamhällets verkningskrets medan vi får en alltmer anorektisk stat och offentlig sektor.
Om detta borde vi tala en del inför valet 2014.