Det blir val till underhuset i Storbritannien den 8 juni. Opinionsinstituten hade fel då det gällde det senaste valet och omröstningen om att lämna EU. Ska man följa det så kommer alltså Labourpartiet att vinna med bred marginal. Men så blir det nog inte. Nästan allt talar för att den konservativa premiärministern Theresa May får bo kvar vid 10 Downing Street.
Och i morgon är det första omgången i det franska presidentvalet. De två kandidater som får flest röster går vidare till en andra och avgörande omgång den 7 maj.
Vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon var länge medlem i Socialistpartiet, bland annat var han biträdande utbildningsminister 2000–02. År 2008 grundade Mélenchon Vänsterpartiet (PG), som han nu företräder i EU-parlamentet. Mélenchon hoppas att väljare som normalt stöder Socialistpartiet ska svika den svage kandidaten Benoît Hamon. Någon har kallat Mélenchon en fransk Bernie Sanders. En uppstickare från vänster. Om andra omgången står mellan Marine Le Pen och Mélenchon är det verkligen tydliga alternativ, vilket kan stimulera valdeltagandet.
Det blir en spännande söndag.
Ingen på experthyllan ger Labourledaren Jeremy Corbyn skuggan av en chans i det brittiska valet. Om det blir fortsatt konservativt styre kan man räkna med att oppositionen i Labour samlar sig för ett ersätta partiledaren. Och det starka medlemsstödet för den vänsterinriktade Corbyn kan svikta om det efter valet blir färre mandat i underhuset.
Jag bevakade valrörelsen i London år 1983. Det var för övrigt det år Corbyn debuterade i parlamentet. Thatcher vann valet – 42,4 procent mot Labours 27,6. Ett av mina bestående minnen från tiden i London är en av kandidaterna i en valkrets i huvudstaden. Han ville att det skulle bli tillåtet att köra moped utan hjälm men dessbättre fick han ingen plats i parlamentet. Som politiskt program var ju det hela en smula magert.
Thatcher vann tre val. Men det är notabelt att de konservativa tappade i varje val medan Labour stadigt ökade.
Labours valförlust 1983 var den största i Storbritanniens efterkrigshistoria. I partiets valmanifest fanns krav på ensidig nedrustning och skattehöjningar. Det var inte så populärt. En Labourpolitiker på högerkanten kallade manifestet för ”historiens längsta självmordsbrev”.
Nu är arbetarepartiet långt från makten. Men det var också de konservativa under tiden efter Thatcher. Som lägst noterades Torys för 30,7 procent.
Labours uppgift är att formulera ett trovärdigt alternativ till den borgerliga politiken – inte kopiera den, som Tony Blair gjorde.
Vi fortsätter den europeiska exposén. I september är det val även i Tyskland och de på experthyllan talade alla om en promenadseger för förbundskansler Angela Merkel. Men så säkert är det inte.
I en stor opinionsundersökning har CDU och det bayerska systerpartiet CSU 34 procent, medan socialdemokratiska SPD har stöd av 32 procent av väljarna. Tar man hänsyn till felmarginalen är det jämnt skägg mellan blocken.
Det högernationella partiet AFD tappar glädjande nog två procentenheter och ligger på sju procent, vilket är partiets sämsta siffra sedan november 2015.
Den 61-årige Martin Schulz var talman i Europaparlamentet men klev ned från podiet för att leda SPD. Och sedan han tog över har opinionssiffrorna pekat uppåt. Det var tolv år sedan Tyskland hade en S-märkt kansler.
Det värsta som kan hända detta valår är givetvis om Marine Le Pen blir president i Frankrike. Det är bara att hålla tummarna för att hon slås ut i första omgången i morgon.
I Sverige har Torys systerparti Moderaterna det mycket tungt. Partiledaren Anna Kinberg Batras framtid är mycket oviss och det är nu Annie Lööf som har ledartröjan bland de borgerliga. Alla undrade när Janne Björklund skulle avgå – och så tycks det istället bli oppositionsledaren som får vika ned sig. Svensk politik är inte så förutsägbar som de på experthyllan påstår.
Pelargonen bär vackert röda blommor och tranorna har kommit. Det är vår, gott folk! Njut i fulla drag!