Full sysselsättning är inte längre målet

"Forskningen visar att folk är beredda att betala för bättre välfärd om de ser vad pengarna går till." Det säger Walter Korpi , sociolog och professor, i ett samtal med Gunnar Lassinantti.

"Forskningen visar att folk är beredda att betala för bättre välfärd om de ser vad pengarna går till." Det säger Walter Korpi , sociolog och professor, i ett samtal med Gunnar Lassinantti.

Foto: Fotograf saknas!

Politik2011-12-29 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

"Under 25 års tid mellan 1950 och 1975 hade vi i stort sett full sysselsättning i västländerna. Arbetslösheten gick ned till runt två procent efter att ha varit mycket hög fram till det andra världskriget." Det säger professor Walter Korpi, född 1934, professor och tidigare föreståndare för Institutet för social forskning vid Stockholms universitet och fortsatt aktiv som forskare.

Vi samtalar i Stockholms ABF-hus efter att tillsammans ha hört Håkan Juholt tala inför den socialdemokratiska veteranklubbens julmöte.

"Juholt är en bra talare som delvis står för en annan linje och inte bara anpassar sig till moderaternas politik. Han är kritisk mot de privatiseringar som gjorts inom skola och vård och som inte varit lyckosamma. Tidigare har den socialdemokratiska ledningen haft svårt att hitta ett alternativ till den politiken", säger Korpi.

Walter Korpi kommer från byn Koutojärvi i nuvarande Övertorneå kommun. Han tillhörde första generationen från en arbetarfamilj som kunde studera vidare efter folkskolan.

"När vår lärare Erik Isaksson i sexan frågade vilka som skulle vidare till realskolan blev det alldeles tyst i klassen. Men han ordnade en studiecirkel så att några av oss kunde tentera in på realskolan i Kalix året därpå."

Därefter blev det studentexamen i Luleå och framgångsrik akademisk karriär i Stockholm. Tage Erlander tillhörde dem som tog intryck av Korpis forskningsresultat.

Korpis föräldrar talade svenska med barnen när de var små, men sedan blev det mest finska och han känner starkt för sitt tornedalska ursprung.

"Socialdemokraterna gick starkt fram i västländerna efter andra världskriget och kom på bred front in i sina länders regeringar eller som starkaste oppositionsparti. De hade full sysselsättning som sitt viktigaste politiska mål. Andra, speciellt på högerkanten, prioriterade istället låg inflation, och en högre arbetslöshet behövdes för att nå det målet."

"Tack vare socialdemokraternas inflytande fick vi en långvarig full sysselsättning i västländerna. Löntagarnas andel av bruttonationalprodukten (BNP) ökade genom deras starka ställning på arbetsmarknaden. Inkomstskillnaderna minskade och debatten om ekonomisk demokrati tog fart. Av rädsla för väljarnas dom drev också de borgerliga länge full sysselsättning. Nu har arbetslösheten och inkomstskillnaderna ökat och målet om full sysselsättning getts upp. Löntagarnas andel av BNP minskar återigen", säger Korpi.

Det började med oljechocken efter kriget i Mellanöstern. 1973 som drev upp oljepriserna och ökade inflationen. Nu såg konservativa politiker som Thatcher i England sin möjlighet. Efter 1979 lade man om politiken mot åtstramning och mycket låg inflation. I västländerna steg arbetslösheten mot höjden.

"I Sverige slog den politiken igenom först efter 1991. När Göran Persson blev statsminister 1996 sade han att arbetslösheten skulle halveras. Nu hör man inte politikerna sätta upp något sådant mål. Med en europeisk centralbank och en svensk riksbank som bara ska sikta på mycket låg inflation går det inte längre att få full sysselsättning,:"

"Fram till 80-talet blev full sysselsättning basen för individers och familjers livsprojekt. Det gamla motsatsparet arbetarklass och medelklass smälte gradvis samman till ett stort kollektiv av löntagare med viktiga gemensamma intressen i bevarad full sysselsättning, hög kvalitet i sjukvård och skola samt i socialförsäkringar som gav trygghet för inkomsten när man blev sjuk, arbetslös eller gammal", säger Walter Korpi.

"När borgerliga ledare tidigare lovade stora skattesänkningar förlorade de valen. Med jobbskatteavdragen har de borgerliga nu vunnit två val, men effekterna har i stort sett blivit likadana. Alltför få lärare är i arbete, barngrupperna i förskolan blir större, personalen har minskat inom sjukvården osv. Det här leder till en klart ökad stress och förslitning av de offentligt anställda. Sjukförsäkring och pensioner ger inte längre inkomsttrygghet åt stora grupper av anställda, t ex inom TCO. Ungefär hälften av de arbetslösa har nu ingen ersättning alls från a-kassorna. "

"Socialdemokraterna borde inte vara rädda att säga att vi måste öka personalen och personaltätheten och att det måste få kosta. Forskningen visar att folk är beredda att betala för bättre välfärd om de ser vad pengarna går till. Det finns en beredskap att acceptera höjda skatter om de går till ändamål som är angelägna för de flesta", säger Korpi.

Under senare år har socialdemokraterna gett ett vilset intryck som resulterat i minskat opinionsstöd och förlorat regeringsinnehav.

De tongångar Håkan Juholt redovisade i det tal vi lyssnade till kan bli starten för en vändpunkt till någonting bättre.