På LKAB:s bolagsstämma i förra veckan krävde Jan Moström, vd och koncernchef, rättssäkra och effektiva tillståndsprocesser för gruvnäringen i Sverige. Han var mycket kritisk mot sakernas tillstånd.
”Vi har blivit en sparkboll mellan olika statliga myndigheter. Vi kan inte ha det så om Sverige ska förbli en ledande industri- och gruvnation”, dundrade Moström från talarstolen.
Göran Färm, styrelseordförande i Beowulf Mining och tidigare Europaparlamentariker (S), vittnar om hur det kan gå till. I ett brev till nya näringsministern tillika partikollegan Ibrahim Baylan beskriver han hur lovande gruvprojekt hålls tillbaka, trots att de kan vara avgörande för utvecklingen i många mindre kommuner.
Beowulf lämnade in sin första ansökan om bearbetningskoncession för Kallak-projektet i Jokkmokk, som betecknas som den största obearbetade järnmalmsfyndigheten i Europa, i april 2013.
”Sedan dess har ärendet skickats fram och tillbaka mellan Bergsstaten, Länsstyrelsen i Norrbotten, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och regeringen. Frågan ligger nu sedan 2017 för andra gången hos regeringen för beslut”, skriver Färm bland annat.
Bolaget har alltså väntat mer än sex år på slutgiltigt besked!
Det är inte konstigt att Sverige börjar tappa i internationella rankingar över attraktiva gruvnationer.
Det är klart att investerarna börjar söka sig till andra länder när de drabbas av långvariga, byråkratiska, omständiga och kostsamma tillståndsprocesser i Sverige.
Det är emellertid en utveckling som går stick i stäv med riksdagens klart uttalade mål om att utveckla Sverige som gruvnation.
Den rimmar dessutom väldigt illa med den gröna omställningen.
Större investeringar i miljövänliga saker som vindkraftverk, solceller, elbilar, järnvägar och tåg kommer att kräva mer mineral, metaller och gruvor.
Behoven av så kallade innovationskritiska metaller och mineral kommer att växa kraftigt under de närmaste åren – med närmare 2 400 procent till 2030 inom EU!
”Dessa metaller och mineral är avgörande för att moderna energi-, miljö- och teknikinnovationer ska fungera. De finns i all elektronik, solceller, vindkraftverk och batterier, det vill säga teknologier som är viktiga för omställningen till ett mer ekologiskt hållbart samhälle”, skriver Myndigheten för tillväxtanalys i en rapport.
Mot den bakgrunden vore det sorgligt – både för miljön och Sverige som industrination – att inte ta tillvara de resurser som finns i Sverige.
Tag bara kobolt – en viktig metall för att producera batterier till exempel för elfordon.
Det är väl rimligen bättre – från alla synpunkter – att använda Sveriges egna tillgångar än att köpa kobolt från kommunistdiktaturen Kina eller företag i Kongo som använder sig av barnarbetare.
Sverige har en gruvindustri som ligger i framkant vad gäller både tuffa miljökrav och stränga arbetsmiljöregler.
Det är direkt korkat att inte ta tillvara det kunnande och den kapaciteten i det gröna omställningsarbetet.