Fredrik Lundh Sammeli (S), Luleå, var den flitigaste motionären på den norrbottniska riksdagsbänken i fjol.
Även i år lyser flitens lampa i Lundh Sammelis arbetsrum.
Häromdagen mejlade Lundh Sammeli en lista med 74 motioner som han undertecknat. Det handlar om allt från krav på polishelikoptrar i hela landet till mer trafikkunsakp i skolan.
I en av motionerna fäster Lundh Sammeli - tillsammans med S-kollegorna Hannah Bergstedt från Svensbyn och Helén Pettersson i Umeå - uppmärksamheten på den svenske journalisten Dawit Isaak, som sitter i fängelse i Eritrea sedan tio år tillbaka.
Hans enda brott är att han skrivit kritiska artiklar om den eritreanska regimen.
"Den tysta diplomatin som varit Sveriges strategi i försöken att få till en frigivning av Dawit Isaak har inte fungerat", skriver S-ledamöterna.
"Regeringen med utrikesminister Carl Bildt i spetsen bör nu agera och utse ett särskilt sändebud med uppdrag att arbeta för Dawit Isaaks frigivning. Det är dags att Dawit Isaak får komma hem till sin familj i Sverige."
Utrikesdepartementet och Bildt borde lyssna och ta till sig kritiken. Varför - till exempel - inte skärpa tonen i biståndspolitiken?
EU har ett biståndsavtal med Eritrea. Fram till 2013 kan regimen som fängslat Dawit Isaak kassera in 122 miljoner kronor euro.
Eritreanska demokrati- och människorättskämpar har krävt att Sverige säger nej till biståndet, så länge Isaak och många andra sitter i fängelse av politiska skäl.
Men Sverige har ännu inte höjt rösten mot det EU-bistånd som går till Eritrea. Därför kan man inte säga att Carl Bildt har vänt på alla stenar.
Det är dags att välja en tuffare väg. Dawit Isaaks öde är också en skandal som tål att diskuteras och nagelfaras.