Glöm inte kravet på jämställda löner!

Politik2010-09-01 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Med ett par veckor kvar till valdagen är valrörelsen inne på sin slutspurt. Det har varit spännande att följa de politiska debatterna och utspelen.
Ändå saknar jag svar på ett par grundläggande frågor; hur ska vi få jämställda löner? Och hur ska vi säkra kvaliteten i välfärden?

Vårens avtalsrörelse innebar hyggliga avtal för medlemmarna. Men vi har ett kvarstående problem på arbetsmarknaden som inte kommer att lösas i någon avtalsrörelse. Det är att lönerna i mansdominerade branscher och avtalsområden är högre än i kvinnodominerade.
Till detta ska läggas det faktum att kvinnor i dag i större utsträckning än män har högskole- eller universitetsutbildning. Vi har kommit så långt att de allra flesta håller med om att man borde rätta till det. Men fack och arbetsgivare förhandlar i sin nisch var för sig och förmår inte att ändra på de strukturella löneskillnaderna.

Detta är inte bara en allmän jämställdhetsfråga, det är en också fråga om vilken kvalitet vi får i välfärden. De stora pensionsavgångarna inom välfärdssektorn är redan i full gång och här finns stora möjligheter att hitta spännande, roliga och utmanande arbeten med goda karriärmöjligheter.
Men konkurrensen från mansdominerade sektorer med högre löner gör att många unga nyutbildade akademiker lockas välja bort kvinnodominerade arbeten i offentlig sektor.
Unga kvinnor och män i morgondagens Sverige kommer inte att acceptera att vara systematiskt lönediskriminerade. Ska vi lyckas rekrytera ung och välutbildad arbetskraft och behålla och utveckla kvaliteten i välfärden måste vi också kunna erbjuda konkurrenskraftiga löner.

Arbetsmarknadens parter har svårt att på egen hand rätta till de strukturella löneskillnaderna. Nu behövs ett handslag och ett gemensamt initiativ med politiken för att kunna ändra på sakernas tillstånd.
Jag vill att den som blir statsminister efter valet kallar samman fackförbund, arbetsgivare och politiska partier till trepartssamtal för att ta ett samlat grepp på den strukturella löneskillnaden.
Dessutom bör Medlingsinstitutet få ytterligare ett huvuduppdrag vid sidan av att följa löneutvecklingen och att medla; nämligen att aktivt arbeta för att de strukturella löneskillnaderna minskar.
Jag vill se ett Sverige som fortsätter behålla ledartröjan när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor och när det gäller hög kvalitet i vår gemensamma välfärd. Då behövs gemensamma tag för att komma tillrätta med de strukturella löneskillnaderna.