Glöm inte politiken!
En modern socialdemokrati måste ta sikte på både en aktiv näringspolitik och en progressiv jämlikhetspolitik. Om det ena benet inte funkar haltar partiet.
Uppenbarligen gick S-budskapet inte hem bland de många storstadsväljarna.
Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Därefter ska denna valberedning vaska fram förslaget till ny partiledning. Sista veckan i mars 2011 fattar ombuden på den extrainkallade S-kongressen beslutet om ny partiledning.
Vi får hoppas att det blir en bred, demokratisk och öppen process.
Som Aftonbladets Karin Pettersson uttryckte det i SVT:s Agenda i söndags: "Valet av Mona Sahlin kändes inte som ett riktigt val. Det blev en kröning av den enda kvarvarande kandidaten."
Det har varit en nackdel för Mona Sahlin under hennes ledarskap. Hennes mandat var aldrig 100-procentigt.
Många S-aktivister ville ha en annan ordförande 2007. Men Mona Sahlin valdes, eftersom hon var den enda kandidaten som stod till förfogande.
Därför är det inte till skada om det finns många olika namn och kandidater som diskuteras inför extrakongressen. Alla tänkbara (och otänkbara) kandidater måste prövas.
Men låt persondiskussionen präglas av värdighet. Allt för många persondiskussioner inom socialdemokratin har handlat om smutskastning och rykten.
Låt oss slippa den typen av skitprat och intrigspel! Tala väl om den egna kandidatens förtjänster och färdigheter - inte illa om andras kandidater!
En sak är nämligen bergsäker: Om partiledarvalet 2011 blir ett blodigt inbördeskrig så kommer det inte att gagna socialdemokratin i valet 2014.
Titta hur det har gått i vissa arbetarekommuner. Socialdemokraterna straffas hårt av väljarna när persondiskussionerna spårat ur och förvandlats till personliga vendettor.
Många goda idealistiska krafter skräms dessutom bort från politiken när den präglas av skitprat och intrigmakare.
Men det är viktigt att diskussionen inför extrakongressen också får en politisk och ideologisk innebörd.
Den som tror att lösningen på Socialdemokraternas bekymmer är att byta ut Mona Sahlin mot någon annan tror förmodligen också på tomten. Socialdemokratins kris är djupare än så.
I valet 2010 var Arbetarepartiet inte ett alternativ för det arbetande folket. Bara 22 procent av de förvärvsarbetande röstade på Socialdemokraterna, enligt SVT:s vallokalsundersökning.
Många vanliga knegare i Stockholmsområdet, som har barnen i friskolor och är ganska nöjda med de privatiserade välfärdstjänsterna i sina hemkommuner, upplevde inte att Socialdemokraterna och det rödgröna alternativet gick i takt med deras verklighet. Normala villaägare i kranskommunerna runt Stockholm, Göteborg och Malmö skrämdes av det rödgröna fastighetsskatteförslaget.
RUT-avdraget, som visserligen bara används av en liten minoritet, blev en symbol för att Socialdemokraterna inte bryr sig om tillvaron för en stressad urban medelklass.
Kritiken mot kärnkraften, som blev en stor socialdemokratisk profilfråga under Almedalsveckan, rimmar illa med många väljares uppfattning om hur energiförsörjningen ska fungera.
Det betyder inte att Socialdemokraterna ska kasta ut barnet med badvattnet och anpassa sig till en borgerlig dagordning. Men Socialdemokraterna vinner inga val om de går i otakt med det vanliga arbetande folket.
Det var helt rätt att ta fajten mot den borgerliga regeringens nedmontering av A-kassan och sjukförsäkringen. Men det räcker uppenbarligen inte för att bli ett regeringsparti i Sverige 2010.
Socialdemokraterna har mycket att lära av sina mest framgångsrika kommunalråd. Socialdemokraterna har lyckats bäst på de orter där de kombinerat en aktiv lokal näringspolitik, som skapar jobb och tillväxt, med en generös välfärdspolitik.
Personer som Karl Petersen, Luleå, Peter Roslund, Piteå, och Sven-Erik Bucht, Haparanda, förkroppsligar en socialdemokrati som bryr sig inte bara om att fördela tillväxten utan också om hur denna tillväxt skapas.
En modern socialdemokrati måste ta sikte på både en aktiv näringspolitik och en progressiv jämlikhetspolitik. Om det ena benet inte funkar kommer Socialdemokraterna att fortsätta att halta.