Politikerveckan i Almedalen är över.
Det som gjorde starkast intryck var det som hände dagen innan Almedalsveckan började. Det ringde i alla kyrkklockor på Gotland. Svenska kyrkan varnade för fara. Och faran var och är nazisterna i form av Svenskarnas parti som tågade på Visbys gator. Vi måste alla hjälpas åt att varna för nazisterna, inte bara kyrkan.
Politikerveckan som sen följde präglades av partiledarnas tal i Almedalen. Att regeringen är stressad av sitt låga opinionsstöd hos väljarna präglade säkert de olika talen. Annie Lööf och Centern har åter börjat prata om att hela Sverige ska leva. Det var ett tag sen sist. Man har i stället pratat om platt skatt och månggifte. Centern förknippas numera med Stockholm och Maramö och inte resten av landet.
Folkpartiets Jan Björklund pratade om förstelärare och att de ska få en löneförhöjning med 5 000 kronor per månad som staten betalar. Många lärare har säkert alldeles för låg lön men Björklund inför något helt nytt. Han och regeringen inför en statlig lönepolitik. Den svenska arbetsmarknadsmodellen som även Björklund säger sig stå bakom innebär att fack och arbetsgivare förhandlar. Modellen har fungerat väl i många, många årtionden.
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund berättade att hans parti är för jämställdhet. Jag bara undrar hur jämställdhet och vårdnadsbidrag går ihop. Vårdnadsbidraget gör ju att många kvinnor avstår från förvärvsarbete och egen inkomst.
Statsminister Reinfeldt gjorde vad han kunde för att skrämma svenska folket för en regering där Stefan Löfven är statsminister. Jag tror inte han lyckades. Många kan vittna om alla de försämringar som skett sedan 2006. Många kan vittna om att de tvingas till socialbidrag. Många kan vittna om att alliansens politik inte ger trygghet vid sjukdom och vid arbetslöshet. Och moderaterna verkar vara i ett skede där de saknar idéer och trovärdighet.
Men nu råder semesterlugn i Sverige. Jag har tagit del av tidskriften Fokus undersökning där tidningen rankar landets 290 kommuner och var det är bäst att bo. Kommunerna är uppdelade i storstads-, stads-, landsbygds- och glesbygdskommun. Tidningens rubrik när det gäller glesbygdskommun är ”Lysande stjärna i norr” och det är Kiruna som är den lysande stjärnan med grannkommunen Gällivare på fjärde plats.
Och visst är Kiruna värd den förstaplatsen. Tänk att kunna åka buss ett helt år för 100 kronor. Tänk att arbetslösheten på 4,5 procent är bra mycket lägre än riksnivån kombinerat med en näst intill obefintlig ungdomsarbetslöshet. Kiruna har ett av Sveriges största exportföretag, LKAB. Besöksnäringen växer och turister från hela världen kommer till Kiruna.
En kvinna som jag tågpendlar med ska till Kiruna och fjällen med sin familj. Och jag gav utflyktstips till henne utöver den färdplan de redan hade. Åk till Torneträsk station. Lämna bilen där och gå upp mot Nakerjaure. Ni får en fantastisk vy över sjön Torneträsk med de norska snöklädda bergen i bakgrunden. Detta är en del av Kiruna kommun och ni kommer liksom jag undra – finns det nåt vackrare? Grattis Kiruna och alla dess invånare.