Före regeringsskiftet 2006 hade ungefär 2 800 långtidsarbetslösa så kallade gröna jobb i skogen.
Men efter maktskiftet skedde en kraftig neddragning av arbetsmarknadspolitiken
10,9 miljarder kronor kapades bort. Stödet till gröna jobb, plusjobb, friårsvikariat och andra åtgärder förvandlades till skattesänkningar.
I Norrbotten innebar det att ungefär 400 personer, som haft gröna jobb och arbetat med naturvård, förlorade sina arbetsuppgifter.
För de berörda var det djupt olyckligt. De hade fått in en fot i arbetslivet, fick lön för mödan, upplevde gemenskap med arbetskamrater och gjorde nytta.
Men över en natt - 1 januari 2007 - förändrades allt för dessa människor.
En redan utsatt grupp slängdes ut i öppen arbetslöshet.
Men inte nog med det. Förlusten av de gröna jobben innebar en stor förlust för hela samhället.
"De gröna jobbarna" röjde i skog och mark och snyggade upp runt tätorterna.
Denna aktiva landskapsvård skapade samtidigt bättre förutsättningar för besöksnäringen, sportfiske och annan turism.
Nu har de gröna jobben återuppstått. Men nu kallas de Fas 3. I Piteå-Tidningen 8 januari läser jag om arbetslöse Janne Grönlund i Älvsbyn.
För fem år sedan hade han ett grönt jobb åt Skogsstyrelsen. Han hade avtalsenlig lön och samma rättigheter som en vanlig anställd.
Men i likhet med många andra förlorade han sitt gröna jobb. 1 januari 2007 tvingades han, i likhet med många andra, lämna sitt jobb.
Nu har emellertid Janne Grönlund fått ett nytt "grönt jobb". Skogsstyrelsen har arrangerat ett 50-tal "gröna jobb" inom ramen för Fas 3, slutstationen för arbetslösa.
Janne Grönlund trivs med att arbeta i skogen, men han får inte längre avtalsenlig lön, bara aktivitetsstöd från försäkringskassan.
De som inte har kvalificerat sig för a-kassan har ännu sämre villkor. En 29-årig tjej, som ingår i Grönlunds arbetslag, plockar ris för 40 kronor i timmen!
Under tidigare S-styre brukade borgarna anklaga Socialdemokraterna för "trAMS"-jobb och "pysselsättning".
Och visst, det fanns dåliga exempel på åtgärder. Men de som hade plusjobb på äldreboenden eller gröna jobb i skogen gjorde i de flesta fall meningsfulla insatser.
De fick dessutom en kollektivavtalsenlig lön för mödan. De kände att det gjorde skillnad att arbeta och göra rätt för sig.
Men i borgarnas Fas 3 gäller inte längre avtalsenliga villkor.
Det är en ohållbar situation.
Sverige har behov en subventionerad arbetsmarknad. Många som har varit borta från arbetsmarknaden länge kommer att ha svårt att få jobb även när konjunkturen vänder.
Därför behövs subventionerade anställningar för dem som hamnar utanför. Det kan handla om plusjobb i offentlig sektor, gröna jobb i skogen, beredskapsarbeten i föreningslivet eller liknande lösningar.
Men denna alternativa arbetsmarknad måste omfattas av samma regler som den övriga arbetsmarknaden och ha kollektivavtalsenliga villkor.
Även den som är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska ha en lön som det går att leva på.