En höstdag 1986 blev jag skickad till botten av gruvhålet i Kiruna. Jag vikarierade på NSD:s lokalredaktion i Kiruna och blev uppmanad av dåvarande redaktionssekreteraren Lennart Norman att ge en rapport från underjorden.
Då, för 27 år sedan, pågick det malmbrytning på 550 meters djup. Men jag och fotografen Kenneth Paulsson fick åka ned ända till provborrningarna på 930 meters djup.
Det var med skräckblandad förtjusning jag åkte ned i gruvan. Jag försökte undvika att tänka på alla sten- och jordmassor ovanför min skalle ...
Men det gick bra och NSD:s läsare fick ett uppslag med text och Paulssons fina bilder.
På den tiden var det många som förutspådde gruvnäringens och LKAB:s död.
I NSD 24 juli 1986 skrev jag om en länsstyrelserapport som räknade med att gruvbrytningen i Kiruna skulle bli olönsam och upphöra runt år 2000.
I en famös NSD-intervju hävdade nationalekonomen Ingemar Ståhl att de norrbottniska basnäringarna bara var "skit".
I liberala Dagens Nyheter ansåg gamle chefredaktören Svante Nycander (dåtidens Peter Wolodarski) att det var tid att lägga ned de olönsamma Malmfälten.
Men 1980-talets olyckskorpar och domedagsprofeter fick fel. LKAB reste sig likt en fågel Fenix ur askan.
I dag skriver vi dessutom ett nytt kapitel i LKAB:s historia.
En ny huvudnivå invigs på 1365 meters djup. Investeringen är den största i LKAB:s historia och väntas årligen generera 35 miljoner ton råmalm.
Det är en remarkabel scenförändring. Gruvnäringen, som så många dömde ut, skapar jobb och utveckling.
På insändar- och debattsidor ser jag att en del är förbannade på tillväxten i gruvnäringen. Och det är självklart att berörda bolag ska följa miljö- och minerallagar, liksom att det krävs hänsyn till andra samhällsintressen. Men debatten innehåller många överdrifter.
Gruvorna håller inte på att ta över hela Norrbotten. Norrbotten är en av Europas mest glesbefolkade regioner.
Det betyder att det finns gott om plats att utveckla både gruvor, fjällturism, sportfiske, renskötsel, Facebook-hallar och annan verksamhet.
Några siffror att betänka: Norrbottens areal uppgår till sammanlagt 9 891 000 hektar.
De två gruvområdena i Aitik och Kiruna, som är överlägset störst i Sverige, uppgår tillsammans till 5100 hektar.
Det motsvarar en halv promille av länets yta.
Även om det skulle startas fyra nya gruvor i samma storleksordning talar vi om enstaka promille av Norrbottens enorma yta och geografi.
Jag tycker det är i grunden positivt att ungdomar får jobb i Svappavaara, Kaunisvaara och andra små norrbottniska samhällen.
Jag gläds med kommunalråden i Jokkmokk och Älvsbyn som ser nya möjligheter till jobb och utveckling.
Utan det som nu sker i gruvnäringen skulle det vara väldigt mycket tråkigare på arbetsmarknaden i Norrbotten.