Det går att ha många synpunkter på Fredrik Reinfeldt (Moderaternas partiledare 2003-2015 och Sveriges statsminister 2006-2014).
Dit hör icke minst ointresset för breda politiska överenskommelser med Socialdemokraterna. Inte ens på tunga områden som försvars-, energi- och migrationspolitiken såg han värdet av att göra upp.
n 2009 avskaffade Reinfeldt och alliansregeringen värnplikten i strid med Socialdemokraterna.
n 2010 drev han och alliansen igenom en ny kärnkraftslag med bara två rösters marginal i riksdagen.
n 2011 valde han att göra upp med Miljöpartiet istället för Socialdemokraterna om invandringspolitiken.
Blockpolitikern Reinfeldt hade dock en viktig och begriplig princip.
Han var alltid klar med att största block skulle regera Sverige. Därför var det aldrig något snack på valnatten 2014. Reinfeldt meddelade omedelbart sin avgång när S, V och MP var större än alliansen.
Nu gäller emellertid inte längre denna enkla princip.
Under valrörelsen 2018 har samtliga partiledare i borgaralliansen deklarerat att de vill ha regeringsmakten även om de blir mindre än de rödgröna partierna.
Många har undrat hur detta ska gå till utan att de använder sig av stödet från Sverigedemokraterna (ett parti som alliansen inte vill samarbeta med) som hävstång till maktens taburetter.
Nu är sanningens minut inne.
Det preliminära valresultatet innebär att de fyra allianspartierna behöver Sverigedemokraternas aktiva stöd för att kunna rösta bort Stefan Löfven från statsministerposten.
Men nu har alliansen kommit på en fiffig lösning på hur den ändå ska kunna regera Sverige, utan att samarbeta med SD. Den ska istället söka hjälp hos Stefan Löfven och Socialdemokraterna!
Det är en halsbrytande logik.
Först skall alltså alliansen kicka ut Löfven från Rosenbad med hjälp av SD. Sedan förväntas S bli ett stödparti för att en alliansregering ska få sin politik igenom riksdagen.
Det känns inte som den bästa starten på en samarbetsrelation, för att uttrycka sig milt.
”Det är en tanke som kan avskrivas fullständigt”, tydliggjorde även Löfven vid en presskonferens under onsdagen.
Blockpolitiken måste brytas upp. Men då går det inte att bjuda med armbågen. Alla – även allianspolitikerna – måste söka sig utanför de gamla blocken.
Stefan Löven har varit tydlig med att han gärna ser en regering med S, L, C och MP, vilket innebär att budgetsamarbetet med V inte längre är aktuellt.
En sådan bred mittenregering skulle klara av att få stöd för statsbudgeten utan problem.
Budgeten skulle falla endast om M, KD, SD och V gjorde gemensam sak, vilket förefaller helt osannolikt.
Alliansbygget funkade 2006-2014. Sverige 2018 behöver emellertid andra lösningar. Det är nya tider och ett nytt politiskt landskap.