I söndagenspanelsamtal i P1-programmet ”Godmorgon, världen!” talade sig liberala Expressens Anna Dahlberg varm för sänkta ingångslöner.
Jag betvivlar inte hennes goda avsikt. Anna Dahlberg ser, likhet med flera andra borgerliga debattörer, lägre ingångslöner som en lösning på dagens arbetslöshet.
Hon har en stark övertygelse om att lägre lönekostnader skulle underlätta för ungdomar, utrikesfödda och lågutbildade på arbetsmarknaden.
Men detfinns en del som talar mot det borgerliga receptet – till exempel verkligheten.
Under de borgerliga regeringsåren 2006–2014 fick arbetsgivarna både lägre arbetsgivaravgift för unga anställda, andra skattelättnader plus en ny lag om allmän visstidsanställning.
Det skulle minska kostnaderna och det påstådda krånglet för att anställa ungdomar, invandrare och andra.
Problemet var bara att åtgärderna inte hade någon effekt på arbetslösheten.
Efter åtta år med Fredrik Reinfeldt var den totala arbetslösheten, liksom den bland ungdomar och utrikesfödda, högre än när han tillträdde.
Den så kallade liberaliseringen och ökade ”flexibiliteten” (floran av SMS-anställningar, timanställningar och andra osäkra anställningsformer) gav inte fler jobb.
Det blev bara fler korta påhugg istället för ordentliga anställningar.
Tittar vioss runt i Europa finns heller inget som tyder på att sänkta ingångslöner fixar arbetslösheten.
4 Norge och Danmark har relativt höga ingångslöner. Men våra grannländer har både lägre total arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet än Sverige.
4 Spanien och Grekland har, å andra sidan, väldigt låga ingångslöner. Men deras arbetslöshet är, trots det, betydligt högre än Sverige.
Det visar att det finns andra faktorer än ingångslönerna som spelar större roll för arbetslös-hetens storlek och utveckling.
De sompläderar för sänkta ingångslöner är dessutom svaret skyldiga på frågan: Hur låga ska lönerna egentligen vara?
I dag är den lägsta ingångs- och ungdomslönen, för en tjej eller kille som steker hamburgare, 13 227 kronor i månaden.
Arbetsgivarorganisationen Visita och Hotell- och restaurangfacket har kommit överens om att det är en skälig ersättning och marknadsmässig lön för den som sliter i sitt anletes svett från morgon till kväll, ibland också på natten.
För mindel tycker jag inte det är en hög eller orimlig nivå.
Jag kan – ärligt och uppriktigt – inte tycka att svenska servitriser, lokalvårdare, handelsanställda, fastighetsskötare eller undersköterskor har för höga löner. Även de ska ju kunna betala hyra, mat och ha ett anständigt liv.
Jag trorinte att Anna Dahlberg tycker att lönerna ska vara hur låga som helst och att människor ska kunna exploateras hänsynslöst. I panelsamtalet förespråkade hon därför en statlig minimilön.
Okej, även en liberal får naturligtvis ha uppfattningen att staten ska bestämma lönenivåerna i stället för att det avgörs av arbetsmarknadens parter.
Men då ökar pressen på borgerliga politiker och opinionsbildare att ge svar på frågan: På vilken nivå ska denna statliga minimilön i så fall ligga?
4 Tyskland har infört en lagstadgad minimilön på 1 473 euro per månad. Det motsvarar ungefär 13 900 kronor.
4 I USA ligger den federala minimilönen i 29 delstater på 7,25 dollar i timmen. Det motsvarar cirka 10 000 svenska kronor i månaden.
Noterbart är dock att dessa lag-stadgade nivåer inte löst problemen med exploateringen av billig utländsk arbetskraft.
Titta bara på tillvaron för illegala arbetskraftsinvandrare i USA. Det finns skrupelfria arbetsgivare som tycker att även den låga federala minimilönen är för hög och gör allt vad de kan för att kringgå systemet.
Som sagt: Inget tyder på att låg-lönespåret fixar dagens arbetsmarknadsproblem.
Många andra åtgärder är betydligt viktigare och mer akuta – till exempel att vi satsar mer på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning eller att alla unga får och skaffar sig en gymnasieexamen.
Ungdomar utan fullgjort gymnasium är klart överrepresenterade i gruppen unga arbetslösa.