I ett tal 1975 hyllade Olof Palme valstugorna. Han beskrev dem som ”dessa den svenska sågverksindustrins kuttersmycken”.
Bland dagens partistrateger talas mest om att partierna måste söka kontakt med väljarna på Facebook, Instagram, Snapchat och andra sociala medier. Men valstugorna har inte spelat ut sin roll.
Möjligheterna till direkta kontakter mellan väljare och politiker har alltjämt en stor betydelse.
Internet och valbroschyrer i all ära, men det personliga mötet har en helt annan kvalitet och dignitet.
Därför är det kul att se att det finns åtminstone tre partier i Luleå – Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet – som upprätthåller traditionerna och finns på plats med valstugor på Storgatan i Luleå inför Europavalet om 11 dagar.
All heder till dessa partier! Det finns ett stort demokratiskt värde i att vanliga medborgare kan få ett avslappnat snack med partiföreträdare över en kopp kaffe.
Enligt opinionsinstituten finns dessutom en stor andel väljare som inte bestämt sig för om eller hur de ska rösta.
Valstugorna är – vid sidan av alla andra kampanjaktiviteter – ett sätt för dem att få information och vägledning om de olika politiska alternativen och om hur demokratin faktiskt funkar.
Tyvärr brukar valdeltagandet i Europavalet vara lågt.
2014 använde bara 47 procent av de röstberättigade i Norrbotten sin rösträtt i EU-valet. Det kan jämföras med riksdagsvalet 2018 när nästan 86 procent röstade i Norrbotten.
Det kan måhända vara svårt att skapa samma intresse och engagemang för ett europeiskt val som ett nationellt val. Men valet 26 maj är verkligen inte oviktigt.
Lissabonfördraget, som trädde i kraft i slutet av 2009, innebar att Europaparlamentet fick större makt som lagstiftare och nu är jämställt med ministerrådet i beslut om vad EU ska göra och hur dess pengar ska användas.
Enligt fördragsändringarna är det även parlamentet som väljer ordförande för kommissionen, EU:s verkställande organ.
Därför går det inte att skicka vem som helst till uppdragen i Bryssel och Strasbourg.
Det är tunga och ansvarsfulla arbetsuppgifter som väntar de 21 svenska parlamentarikerna under den femåriga mandatperioden.
Sannolikt är det en förklaring till att uppstickare som Junilistan och Piratpartiet, som tog sig in i Europaparlamentet 2004 respektive 2009, blev kortvariga.
De orutinerade och oerfarna partierna höll inte måttet och gjorde inga avtryck i EU-parketten. Följaktligen fick de snabbt respass från maktens salonger.
Bättre har det gått för ett etablerat parti som Socialdemokraterna. S-ledamöterna har levererat under den gångna mandatperioden.
Ett exempel är S-gruppens arbete med det nya utstationeringsdirektivet som blev klart 2018. En annan S-framgång är beskedet att EU:s medlemsländer enats om att skärpa värdena för cancerframkallande ämnen på jobbet. Ett tredje exempel är S-ledamoten Jytte Guteland som drivit på EU:s miljö- och klimatpolitik.
Det sägernågot om vikten av att rösta – och att rösta rätt – i Europavalet.
Kloka och aktiva EU-parlamentariker kan göra skillnad och påverka.