I den nya alliansregeringens absolut första budget hösten 2006 sparades enorma 10,9 miljarder kronor i arbetsmarknadspolitiken.
Besparingen motsvarade arbetsmarknadsåtgärder för ungefär 100 000 människor.
En grupp som berördes var 2800 långtidsarbetslösa med så kallade "gröna jobb".
AMS, Skogsstyrelsen och svenska EFS-rådet hade sett till att arbetslösa fick jobba med kultur- och naturvård.
Det var ett "win-win-koncept". Arbetslösa fick in en fot i arbetslivet, en avtalsenlig lön och mening i tillvaron. Samtidigt röjdes det i skog och mark och blev snyggare runt tätorterna.
Men i den nya borgerliga arbetsmarknadspolitiken hade sådana åtgärder ingen plats. Gröna jobb, plusjobb och friårsvikariat beskrevs som "pysselsättning" och "låtsasjobb".
I stället skulle massiva skattesänkningar sätta fart på Sverige och göra att alla fick ett riktigt jobb.
Följaktligen skrotades de gröna jobben 1 januari 2007. Många långtidsarbetslösa, som hade haft gröna jobb, hörde av sig till NSD och var förtvivlade.
De insåg helt riktigt att de skulle ha svårt att hävda sig på den ordinarie arbetsmarknaden.
Nu - sex år senare - har höga vederbörande insett att det nog ändå inte var så tokigt med gröna jobb. Hjulet uppfinns på nytt.
I ett pressmeddelande berättar Arbetsförmedlingen och Skogsstyrelsen att man ska skapa 1 500 jobb för långtidsarbetslösa.
Det är välkommet. Men samtidigt är det tragiskt att insikten dröjt så länge. Det har tvingat fler in i utanförskap och långvarig arbetslöshet.
SCB-statistiken speglar en sorglig utveckling. I december 2006 fanns 50 000 personer som varit arbetslösa sex månader eller längre.
I december 2012 hade siffran mer än fördubblats. 122 000 personer hade varit arbetslösa sex månader eller längre.