Jag är en av tusentals folkvalda politiker i Sverige, och en av 349 riksdagsledamöter.
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” och ”riksdagen är folkets främsta företrädare”, står det i Regeringsformens inledande paragrafer.
Det är nästan så att jag får nypa mig i armen när jag läser de högtidliga orden. Att få göra det jag brinner för, genom politik försöka förbättra och utveckla samhället, det är en ynnest. Men det är också tufft.
Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) utsattes år 2012 en av fem politiker för brott eller liknande incidenter på grund av sitt förtroendeuppdrag. Det vanligaste är hot eller påhopp i sociala medier. Som en följd av detta har var tionde politiker valt att undvika att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga.
Enligt polisen har valrörelsen år 2014 innehållit mer hot och våld än tidigare. Orsaken är att det är lättare idag att utöva påtryckningar eller hota politiker. Krävs bara några knapp-tryck.
Många av mina partipolitiskt engagerade vänner, oavsett parti, har delat med sig av fruktansvärda hot, trakasserier, och andra personangrepp. Ibland ser jag det dagligen på sociala medier.
Som offentlig person måste jag vara beredd på att människor reagerar och blir arga, det ingår i förtroendeuppdraget. Men olagliga handlingar såsom att bli utsatt för hot och trakasserier ingår definitivt inte. Även journalister är särskilt utsatta.
Och detta handlar inte bara om hot mot enskilda personer. När det riktar sig mot politiker eller journalister, är det likväl ett hot mot demokratin.
Jag tror de flesta partier vittnar om svårigheterna att få folk att ställa upp till olika förtroendeuppdrag.
Det är ett växande problem, då grunden i vårt demokratiska system är just folkvalda människor som är beredda att axla olika uppdrag.
Jag och alla förtroendevalda med mig lägger ner mycket tid på ideellt engagemang och på politiska aktiviteter. Familjen, vänner, fritidsaktiviteter blir ofta lidande. Men vi gör det för att vi tror att vi kan förbättra och utveckla samhället. För att vi inte bara vill ligga på sofflocket och gnälla. För att göra våra barn stolta över att vi faktiskt gjorde något för att förbättra samhället de ska växa upp i.
Så tänk dig för nästa gång du känner dig sugen att knappa iväg ett hot, använd din energi till att göra något konstruktivt och positivt istället. Det mår alla bättre av.