I TV4:s extrainsatta nyhetssändning om fredagens fruktansvärda terrordåd i Paris refererade utrikesminister Margot Wallström till den israeliske författaren Amos Oz, som skrivit den viktiga boken ”Hur man botar en fanatiker”.
Wallström påpekade att terrordådet inte handlar om kristna mot muslimer, om nord mot syd eller om ett civilisationernas krig. Det handlar om fanatiker och extremister som attackerar grundläggande demokratiska värderingar.
Terroristerna i Paris står i realiteten för samma enkelspåriga världsbild som Oslo-mördaren Anders Behring Breivik.
Det är människor som är så övertygade om den egna förträffligheten och sina egna idéer att de slutat lyssnat på andra. De är beredda att offra sig själva och andra människors liv för att de anser sig representera Den Enda Sanningen.
De politiska eller religiösa förtecknen varierar. Men det handlar om samma dröm om ett homogent och enkulturellt samhälle, att bo i ett ”rent” land eller kalifat.
Det är idéer som står i direkt strid med idéerna om ett demokratiskt samhälle. Demokratin ger oss just rätten att vara och tycka olika.
Den tillåter oss dessutom att hantera våra olika uppfattningar och att finna politiska kompromisser som garanterar respekten för varandra.
Amos Oz beskriver sig själv som ”a recovered fanatic”. Oz menar att han som barn i Jerusalem var en hjärntvättad liten fanatiker, döv och blind för varje argument för palestiniernas sak.
Men Oz blev botad när han blev god vän med en person som tillhörde ”de andra” och upptäckte att ”fienden” var ungefär som han själv.
I grunden har vi ju alla ungefär samma förhoppningar om ett bra jobb, en god bostad, ett anständigt liv och en fredlig existens.
Däri ligger också en av utmaningar efter blodbadet i Paris. Det handlar om att bemöta den växande intoleransen och politiska polariseringen i Europa.
Vi måste lära av toleransprojektet i Kungälv, det förebyggande arbetet i Örebro, danska Århus och andra goda exempel.
Det gäller att öka den demokratiska medvetenheten hos ungdomar som befinner sig i riskzonen och är på väg att dra i väg i en väldigt farlig riktning.
”Vi kommer aldrig att finna en idé, ett språk, en kultur eller något annat som samtliga kan komma överens om”, som Margot Wallström påpekar.
Hur frustrerad det än må vara så kommer verkligheten alltid vara mångfacetterad och multikulturell. Ingen har monopol på hur världen ska se ut.
Men det räcker inte med demokratiska samtal och förebyggande arbete. Det går aldrig att behandla människor som underblåser terrorism och våld med silkesvantar.
Som inrikesminister Anders Ygeman framhåller behövs även starkare lagstiftning – till exempel att kriminalisera organisering, rekrytering och finansiering av terroristresor – liksom signalspaning och underrättelsesamarbete med andra länder.
Det kommer alltid att vara svårt att skydda sig mot vansinnesdåd som i Paris.
Men det demokratiska samhället måste göra allt vad det kan för att förebygga, förhindra och försvåra terrorism.