När jag jobbade på Dagbladet i Sundsvall 1987-1990 framstod kravet på Botniabanan som en utopi.
Projektet kändes mest som en önskedröm hos järnvägsentusiaster i gamla Statsanställdas Förbund (nuvarande Seko) och enstaka miljöaktivister.
De etablerade politikerna i Västernorrland ägnade sin kraft och tid åt andra utvecklingsfrågor.
Men i slutet av 1980-talet skedde en förändring. 31 januari 1989 bildades Botniabanegruppen. Företrädare för politik och näringsliv gick samman.
Fler började tala om vikten av en ny norrländsk kustjärnväg. Industrin skulle få effektivare transportvägar. Arbetspendling skulle underlättas.
Det arrangerades seminarier och togs fram rapporter. Ansvariga myndigheter och regeringskansliet uppvaktades.
Trägen vann. Efter många om och men blev Botniabanan (sträckan Kramfors-Umeå) en del av den nationella järnvägspolitiken.
14 augusti 1999 stod dåvarande statsministern Göran Persson (S) på Bryngeberget utanför Örnsköldsvik och tryckte på startknappen för Botniabann.
Elva år senare stod sträckan Kramfors-Umeå klar.
2006 gav dessutom dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing (S) klartecken för att fortsätta bygget norrut – den så kallade Norrbotniabanan.
Men efter regeringsskiftet 2006 blev det tyärr andra tongångar i regeringskansliet.
Den 08-dominerade regeringen Reinfeldt hade andra prioriteringar. Norrbotniabanan ratades från framtidsplanerna.
Messings skarpa besked har devalverats till löst snack om att ”pröva förutsättningarna för medfinansiering”.
Stefan Löfven och Socialdemokraterna gör dock en ordentlig utfästelse inför valet.
Under sina besök i norra Sverige upprepar den socialdemokratiske statsministerkandidaten alltid löftet om att det kommer att bli en byggstart nästa mandatperiod, om det blir ett regeringsskifte.
”Fullföljande av projektering och omedelbar byggstart av Norrbotniabanan är prio ett”, underströk dessutom Anders Ygeman, Socialdemokraternas talesperson i trafikpolitiken, när han besökte Noliamässan i Piteå i helgen.
Därför har utgången i höstens val betydelse för hur det går med Norrbotniabanan i framtiden.
Det kommer att fortsätta stå en stoppbock i Umeå under många år framåt, om borgarna får fortsätta att råda.
Med en S-ledd regering finns i alla fall hopp om att det blir en byggstart inom de närmaste fyra åren.