I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att Anna (M) ringde till Stefan (S) sent på kvällen den 28 december.
”Hej, vi har haft ett extrainkallat möte med vår riksdagsgrupp under julhelgen. Vi tycker dagens situation är förbaskat olycklig för oss alla. Du behöver inte utlysa extraval i morgon. Vi är beredda att tala om a-kassan, sjukförsäkringen, Fas 3 och en del annat. Men du måste vara beredd på en del eftergifter – till exempel om friskoleuppgörelsen, Bromma flygplats och Förbifart Stockholm”, sa Anna.
”Now we´re talking ...”, sa Stefan, som gillar att använda sig av engelska uttryck sedan tiden som internationellt ansvarig hos IF Metall.
Några dagar senare blev det en presskonferens där Anna och Stefan berättade om att de enats om att göra en gemensam tilläggsbudget för 2015 och att svenska folket besparats kostnaderna för ett extraval.
”Vi är inte överens om allt i politiken. Men vi tar gemensamt ansvar för Sverige i det här läget”, sa Anna och Stefan.
Det var en märklig dröm. Jag drömde inte att det var fred på jord och att alla politiska krig var slut.
Jag drömde bara om en liten sal där S och M skrev på ett budgetkonvolut.
På gatorna drog folk omkring. De drog från krog. Alla drack varandra till och dansade och log, som Cornelis Vreeswijk skulle ha uttryckt saken.
Det är bara synd att denna enkla dröm är fjärran från den politiska verkligheten i Sverige just nu.
Det är givetvis en utopi att socialdemokrater och moderater ska kunna samarbeta på riksplanet på samma sätt som sker i Eskilstuna, Åtvidaberg, Kiruna, Strängnäs, Vimmerby och en rad andra svenska kommuner.
Blocköverskridande samarbeten, som är en realitet i mer än 100 svenska kommuner, är självfallet helt otänkbart i riksdagen.
Nej, förlåt, nu var jag ironisk och det ska man undvika att vara i tidningstexter.