Så kom då det besked som legat och pyrt. Moderaterna välkomnar Sverigedemokraterna in i värmen. Nu ska de två partierna, och kanske även Kristdemokraterna, börja förhandla med varandra i riksdagens utskott.
Gemensam budget utan direkta förhandlingar ska läggas fram. Hur nu det ska gå till. Om något är gemensamt är det väl förhandlat?
Sedan undrar man ju hur diskussionen kommer att gå när Krister Hammarberg och Beatrice Ask ska förhandla med Kent Ekeroth i justitieutskottet. Hur kommer diskussionen i Finansutskottet att se ut mellan Ulf Kristersson och Oskar Sjöstedt? Hur kommer uppgörelsen i trafikutskottet mellan Jessica Rosenkrans och Per Klarberg att se ut?
Men den stora frågan blir ändå finns det någon Allians kvar? Jag tvivlar. Centern och Liberalerna borde dra sig ur detta tvivelaktiga sällskap illa kvickt.
Blockpolitikens död kan vara det enda goda Moderaternas välkomnande av Sverigedemokraterna för med sig.
Sedan måste vi inom socialdemokratin vara beredda när ett nytt läge uppstår.
Det går inte att säga att blockpolitik är av ondo och sedan vända ryggen till när möjligheten att gör något åt det finns.
Så till frågan vägslitageskatt. Några saker måste slås fast.
För det första: Den ska gälla alla tunga vägtransporter som sker i Sverige.
För det andra: Spårning av bilar med hjälp av GSP är ett måste.
För det tredje: Det får inte motverka målet att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020.
Därför är det välkommet när Anna Johansson i intervju i Dagens Industri öppnar för kompensation där alternativen till vägtransport inte finns.
För min del hoppas jag att man då särskilt tänker på skogsindustrin och de företag som lever i en globaliserad konkurrens.
För mig får det gärna innebära att en stor del av Norrbottens vägnät öppnas för 74-tons ekipage och att försöket med längre fordon, ”en trave till fordon”, slutar vara försök och i stället genomförs som ett led i att stödja och kompensera svensk skogsindustri.
Att vi dessutom värnar miljön genom mindre bränsleåtgång per fraktat ton och får betydligt färre lastbilar på våra vägar är riktigt bra.
Slutligen: Jag har fått möjligheten att var med på en talmansresa till Burma i slutet av februari. Jag vet inte vad det innebär i möjligheter att prata med opposition och diskutera mänskliga rättigheter. Jag tänker naturligtvis i första hand på Rohingyafolket. Men förhoppningsvis ingår samtal om just dessa frågor i programmet.
Spännande blir det under alla omständigheter