Ifrågasatt utjämning
Moderaterna har med framgång exploaterat det missnöje mot skatteutjämningssystemet som finns i Stockholmsregionen.
Vården i det glesbefolkade Norrbotten är starkt beroende av utjämningssystemet mellan landets landsting.
Foto: Kurt Engström
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det kan uppfattas som en provokativ fråga i Norrbotten och andra glesbygdslän som är beroende av utjämningssystemet. Ungefär 25 procent av landstingsbudgeten i Norrbotten kommer från utjämningspengarna. För Jämtlands del handlar det om 28 procent och för Gotland om 32 procent.
Wennemo och Fransson var dock inte ute efter att försämra tillgången till bra sjukvård i Norrbotten, Jämtland eller Värmland. Där-emot pekade de på ett antal politiska problem med dagens modell.
Utjämningssystemet är är starkt ifrågasatt i Stockholmsregionen. "Varför ska vi vara med och finansiera fem sjukhus i Norrbotten, när vi har egna ekonomiska problem och bara sju akutsjukhus på en befolkning som är åtta gånger större än i Norrbotten", lyder en vanlig invändning.
Samtidigt vet vi att Stockholmsregionen växer befolkningsmässigt. Det betyder att Stockholms inflytande över rikspolitiken ökar. Fler invånare i Stockholms län och stad betyder ju fler riksdagsledamöter från regionen.
Täbymoderaterna gör dessutom allt vad de kan för att exploatera missnöjet med utjämningssystemet. I tidningen Täby-Aktuellt (som gavs ut av familjen Reinfeldt och andra Täbymoderater inför valet 2006) gjorde högerpartiet en stor sak av att det vill avskaffa skatteutjämningen.
"Det värsta med skatteutjämningen är att vi tvingas höja skatten och spara hårt i Täby samtidigt som de kommuner som får våra pengar kan satsa på äventyrsbad och nya bibliotek. Pengar som man inte tjänat ihop på egen hand rinner lätt igenom fingrarna", sa en av Täbymoderaterna i tidningen.
Den typen av argument har fungerat i Stockholmsregionen.
Moderaterna är numera det överlägset största partiet i Stockholms län och stad. Reinfeldts parti fick hela 38 procent av rösterna i "lenet" i riksdagsvalet 2006. Socialdemokraterna kraschlandade på 26 procent.
Det är en utveckling som är ett strategiskt bekymmer för socialdemokratin, som måste vinna fler väljare i storstäderna om den vill ta hem nästa val. På samma sätt är den oroande för alla oss som slår vakt om en solidarisk omfördelning mellan olika delar av landet och vill att det ska finnas en bra välfärd i både stad och land.
Wennemos och Franssons lösning på bekymret var att göra sjukhusvården till ett statligt ansvar. Det skulle inte längre vara ett utjämningssystem mellan olika landsting som garanterar en god hälso- och sjukvård i alla delar av landet. I stället ska fördelningen ske inom ramen för statsbudgeten.
Därför argumenterade Fransson och Wennemo för den norska modellen med ett statligt huvudmannaskap för vården. En sådan modell riskerar inte att ställa olika delar av landet mot varandra.
Men tyvärr har frågan om ett statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården inte fått någon riktig chans i svensk debatt. På s-kongressen 2005 i Malmö hjälptes kommun- och landstingspolitiker åt att begrava frågan.
I stället talar svensk socialdemokrati nu om att vården ska styras genom större regionkommuner.
Men än finns det tid att tänka om. Den statliga styrning som fungerar i Norge, Danmark och Finland borde funka även i Sverige.