I allmän kulturrelativistisk smidighet, eller feghet gentemot diktaturer för snöda vinstintressen har Ikea retuscherat bort kvinnor på bilderna i sin katalog för Saudiarabien.
Som om vissa troende muslimer hade problem med att avbilda kvinnor?! Det är ju profeten vissa inte vill ska avbildas...
Ikea har länge varit favorit bland CSR-experterna. Corporate Social Responsibility betyder att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Det anses Ikea ha gjort. Tills nu kanske...
Ikea säger sig inte vilja vara en politisk aktör i de länder där företaget verkar. Men att aktivt retuschera i bilder, när lagen knappast kräver det, är att göra det opolitiska precis hur politiskt som helst.
Ikeas retuschering kan inte tolkas som något annat än ett tyst accepterande av den totala kränkning av kvinnor som den diktaturen gör sig skyldig till.
I Saudiarabien har kvinnor inte rösträtt, får inte ta körkort och får inte röra sig ute, utan en manlig släkting. Till det kommer klädkrav för kvinnor, som inte bygger på kvinnans eget fria val.
I UNDP:s rankning av länder hamnar Saudiarabien lägst vad det gäller kvinnors rättigheter tillsammans med länder som Bangladesh och Jemen.
1975 höll Olof Palme ett tal där han myntade begreppet "Diktaturens kreatur". Då syftade han på de i det kommunistiska Tjeckoslovakien, inom det dåvarande kommuniststyret, som tillsammans med polis- och säkerhetstjänst rensade ut oliktänkande.
Ikea arbetar inte för att rensa ut oliktänkande i Saudiarabien, men att i sin marknadsföring rensa ut alla kvinnor, i ett land där kvinnor knappast har några mänskliga rättigheter att tala om är att legitimera diktaturens förtryck. Då är man ingenting annat än diktaturens tjänare, eller rakare sagt - diktaturens kreatur.
Ikea och Ingvar Kamprad är en fantastisk framgångssaga. I dess företagskoncept ligger, förutom en lönsam idé, också en betydande demokratiambition. Platta paket som betydligt större grupper i samhället har råd med, om de bara är beredda att skruva och muttra lite själva, är inget annat än demokrati. Men då måste Ikea också förstå att den demokratiambitionen måste genomsyra företagets agerande överallt.
Ikeas varumärke måste vara värt miljarder. Hur man kan vara beredd att sänka det för några ynka soffor till rika saudier med tråkig inställning till kvinnor, övergår de flestas förstånd. Med rätta!