När jag började skriva ledare i mitten på 1980-talet fick jag lära mig ett nytt ord.
Svenska Arbetsgivareföreningen (föregångaren till Svenskt Näringsliv) var bekymrad över nivelleringen i det svenska samhället.
Med detta menade SAF-direktörerna att utjämningspolitiken gått för långt. Den ansågs kväva enskilda initiativ och duktiga entreprenörer.
I den internationella debatten talades under samma period mycket om Reaganomics och Thatcherism.
Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien blev inspirationskällor för SAF och Moderaterna även i Sverige.
Privatiseringar, avregleringar, sänkta skatter, mindre offentlig sektor och större inkomstskillnader beskrevs som mirakelrecept som skulle sätta snurr på de ekonomiska hjulen.
Det hette att en sådan politik skulle lyfta även de fattiga. Vi fick lära oss ord som ”nedsippringsteorin” och ”hästskitsteoremet”.
Om man bara matar hästen (de rika) med jättemycket havre så kan även sparvarna (de fattiga) picka fler korn från den stora bajshögen.
Sedan dess har det skett en tillnyktring i debatten. Reaganomics, Thatcherism och marknadsliberalism var inte frälsningen undan allt ont. Numera varnar till och med OECD för växande klyftor.
Fler och fler har förstått att det finns faror med ojämlikhet och stora inkomstskillnader. Ojämlikheten har ett pris.
I boken ”Jämlikhetsanden” (Karneval 2011) har de brittiska forskarna Kate Picket och Richard Wilkinson visat att samhällen med stora inkomstklyftor har större problem med psykisk och fysisk ohälsa, våld, droger och brist på social sammanhållning än mer jämlika samhällen.
Inte bara de fattigaste tjänar på att inkomstskillnaderna är små. Även medelklassen och höginkomsttagare mår bättre i sådana samhällen.
Den som studerar tabellerna från World Economic Forum (WEF) och andra internationella organ kan se resultaten.
Länder med en välutbyggd välfärdsstat och mindre ojämlikhet klarar sig bättre än länder med stora klyftor.
Varje år återfinns Sverige och andra nordiska länder på tio-i-topp-listan när WEF rankar den globala konkurrenskraften.
Ett annat exempel är affärstidningen Bloombergs innovationsindex. Sverige anses vara det land i världen som har näst bäst innovationsförmåga.
Nivelleringen tycks alltså inte vara så farlig för näringslivets möjligheter och konkurrenskraft. Tvärtom.
Det har inte varit bara rättvisepolitik satsa på goda möjligheter för alla människor. Det har också varit ekonomiskt rationellt.
En bra a-kassa och sjukförsäkring gör att människor inte behöver bli utslagna, när de förlorar jobbet eller drabbas av ohälsa.
Bra förskolor, gymnasium och en välutbyggd högskola innebär att alla – inte bara de med rika föräldrar – får en god grund i livet.
Tillgång till vägar, järnvägar, telekommunikationer och god offentlig service i hela landet skapar förutsättningar för jobb och tillväxt i fler regioner.
Därför finns skäl att välkomna att LO nu intensifierar sitt arbete för ökad jämlikhet. Det är smart framtidspolitik.
Hela samhället tjänar på att fler – inte bara de redan privilegierade – kan utveckla sina talanger, färdigheter och livsprojekt.
Efter beslut på LO-kongressen 2016 tillsattes en särskild jämlikhetsutredning. Marika Lindgren Åsbrink leder arbetet. Siktet är inställt på att formulera lösningar som kan minska orättvisorna och stärka jämlikheten i det svenska samhället.
En del är redan på gång.
När jag lyssnade på LO-basen Karl Petter Thorwaldsson i Piteå i tisdags talade han engagerat om vikten av en ”trygghetschock”.
”LO vill att vi bygger ut välfärden med 70 miljarder kronor fram till 2021. Vi har stora behov i förskolor, sjukvård och äldreomsorg”, sa han.
Thorwaldsson manade även arbetarrörelseorganisationerna runtom i landet att göra egna lokala jämlikhetsundersökningar.
”Marika Lindgren Åsbrink kommer att ta fram nationella underlag. Men vi behöver också studera hur det ser ut på kommunal nivå med jobb, inkomster, utbildning, sociala klyftor och annat”, sa han.
Klokt. Arbetarrörelsen har anledning att stå upp för sina idéer, vässa argumenten och flytta fram positionerna i samhällsdebatten – såväl på nationell nivå som lokalt och regionalt.
Ökad jämlikhet är en paroll för framtiden. Trygghet, jämlikhet och generell välfärd är inga hinder för ekonomisk utveckling.
Snarare visar den så kallade verkligheten motsatsen. Trygga människor vågar mer.