Valfrihet är i grunden något positivt. Möjligheten att välja en skola driven av ett föräldrakooperativ med en alternativ pedagogik eller att välja ett omsorgsboende som är startat av undersköterskor kan vara ett positivt inslag i den gemensamma välfärden. Men det är inte så det ser ut.
Friskolor som startats av intresse för en annan pedagogik eller inriktning har köpts upp av stora koncerner. Inslagen av exempelvis stiftelsedrivna skolor och äldreboenden som startats av undersköterskor finns såklart. Men de är snarare undantagen som bekräftar regeln.
Ett argument för friskolor brukar vara att de kan tillföra något som den kommunala skolan inte erbjuder. Det är ett bra argument. Problemet är att det inte är under de premisserna de flesta friskolor har startats.
Faktum är att många av de gymnasiala friskolor som finns i Sverige idag har samma eller liknande utbud som den kommunala när det kommer till gymnasielinjer.
Att vård, omsorg och utbildning ska finansieras gemensamt är en bra princip. Men större hänsyn måste tas till en kommuns ekonomi vid exempelvis friskoleetableringar. Detta har stramats upp något, men ett kommunalt veto skulle kunna vara ett annat sätt att till exempel tillgodose att de friskolor som startas faktiskt tillför något nytt till en kommun.
Det viktigaste i debatten kring friskolor och privata vårdbolag är dock inte att de finansieras av skattemedel. De centrala är hur bra den utbildning en elev får eller vilken omsorg en äldre person får.
Ett exempel där valfriheten i det närmaste slagit över till ofrihet är höstens vårdskandaler. Där blöjor vägts för att se om de kan användas längre. Om inte det innebär en extrem ofrihet för den äldre, vet jag inte vad ordet innebär.
Gränsen mellan valfrihet och ofrihet suddas ut, när omsorg och utbildning har blivit varor som det handlas med som om de vore stål på bekostnad av de äldre och eleverna. Skolor och vårdbolag säljs över ländernas gränser och vinster hamnar i skatteparadis.
Jag är nog inte ensam om vilja ha åtgärder som gör att pengarna återinvesteras i verksamheterna.
Jag hoppas 2012 blir året då socialdemokratin tar tag i dessa frågor. Att exempelvis förbud mot uttag av vinster, kommunala veton och krav på meddelarfrihet för medarbetare i privata vårdbolag på allvar diskuteras. Allt med elevens eller vårdtagarens bästa i fokus.
Valfrihet kan vara bra, så länge det inte slår över i ofrihet.