Det råder villervalla i debatten om svensk vapenexport till Saudiarabien. Utrikesminister Carl Bildt har kallat vapenfabriken "en hägring" eftersom det, som han har uttryckt det, "är en anläggning för renovering och modifiering". Som om det skulle få oss att pusta ut? Knappast.
Men Bildt förvånar inte. Denna man som heller inte har sett några problem med sina intressen i Lundin Oil. Företaget som anklagats driva fattiga på flykt för att kunna utvinna olja, och berika sig själva.
Så jag höjde knappast på ögonbrynen när Bildt hävdade att det hemliga vapensamarbetet med Saudiarabien inte är en skandal. Trots avslöjandena om hemliga avtal, intriger mellan regeringen och myndigheter, och en ministeravgång. Men så är Bildt en man som tycks ha tappat verklighetsförankringen.
Vad som däremot fick mig att sätta kaffet i halsen var Ekots lördagsintervju med Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson (S), härom veckan.
Sedan S kom i opposition 2006 har partiet självrannsakat sin nedrustningspolitik. Det har lett till att politiken vässats, bland annat genom att se behovet av skärpta regler kring export av krigsmateriel till icke-demokratier.
I maj 2011 kom regeringspartierna och S i riksdagen överens om att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning som ska föreslå hur det kan ske. Så sent som i februari kritiserade Ahlin regeringen för att utredningen ännu inte hade tillsatts. Ändå krånglade han in sig i märkliga resonemang under Ekots lördagsintervju.
Han hävdade att han internt inom S hade varit kritisk till det avtal som slöts 2005 mellan Sverige och Saudiarabien, och som den borgerliga regeringen förlängde 2010. Men istället för att främst kräva skärpta regler, klargjorde han att han inte kunde lova att S, om partiet vinner valet 2014, skulle säga upp avtalet med Saudiarabien när det löper ut 2015. Det var här jag satte i halsen.
För detta är inte Carl Bildt. Detta är Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson som företräder medlemmar och väljare. Så besvikelsen var ett faktum. Saudiarabien är en hård diktatur som använder vapen mot demokratikämpar, där kvinnor inte tillåts rösta eller köra bil, och där den som protesterar riskerar sitt liv. S-politik måste rimligtvis innebära att vi inte ska förse en sådan regim med vapen.
Så röran i debatten fortsätter. Trist, för nog borde väl man som medborgare, och socialdemokrat, kunna förvänta sig mer?