Vi går mot en tid när det kommer att talas och skrivas mycket om Margaret Thatcher (konservativ premiärminister i Storbritannien 1979-1990).
På annandagen har filmen "The Iron Lady", där Thatcher gestaltas av Meryl Streep, världspremiär i Nya Zeeland.
I februari 2012 börjar filmen visas på biografer i Sverige.
En rad kvinnliga borgerliga politiker i Sverige har redan framträtt som Thatcher-beundrare - bland andra partiledaren Annie Lööf (C), partisekreteraren Sofia Arkelsten (M) och gruppledaren Anna Kinberg-Batra (M).
Man kan ha förståelse för att borgerliga kvinnor letar efter framgångsrika kvinnliga förebilder. Det går ju inte att sticka under stol med att Thatcher behöll regeringsmakten i hela elva år.
Men järnladyns politik är inte värd beundran. Den delade Storbritannien och skapade ett hårdare samhälle.
Välfärdsstaten rustades ned. Tvåtredjedelssamhället etablerades.
Genom att gynna den breda medelklassen (två tredjedelar av befolkningen) kunde Thatcher regera vidare, trots att en stor minoritet (en tredjedel) fick det sämre.
"Thatcherismen" stod för en klassisk marknadsliberalism, utan hänsyn till människor och sociala konsekvenser.
1984 bestämde regeringen att flera gruvor skulle stängas. Arbetslösheten sköt i höjden. Vissa regioner drabbades mycket hårt.
Fackföreningar var av ondo. Thatcher talade om att "tämja facket" och beskrev löntagarnas företrädare som "inhemska fiender".
Ett 20-tal statliga bolag privatiserades under Thatcheråren, däribland British Telecom och British Gas.
Även i utrikespolitiken stod Thatcher för en hårdför, närmast extrem, linje.
1982 tog hennes regering beslut att dra ut i krig mot Argentina om Falklandsöarna.
Amerikanska kryssningsmissiller på brittisk mark blev en realitet under Thatchers styre.
Hon visade undfallenhet mot apartheidregimen i Sydafrika, samarbetade öppet med Chiles diktator Pinochet och motsatte sig Tysklands återförening efter murens fall 1989.
"Men ekonomin då", invänder hennes beundrare. "Thatcher förvandlade Storbritannien till en modern ekonomi."
Men mycket av Storbritanniens ekonomiska problem under 1970-talet (före epoken Thatcher), hängde ihop med oljekriserna 1973 och 1979, som sände chockvågor genom hela världsekonomin.
På samma sätt hängde 1980-talets vändning ihop med förbättrade världskonjunkturer och att Storbritannien tog tillvara sin olja i Nordsjön.
Det var dessutom uppenbart att Thatcher inte hade ambitionen att sprida frukterna av den förbättrade ekonomin till alla britter.
De arbetslösa i gruvsamhällena såg inte röken av den ekonomiska tillväxten.
Det blir spännande att se hur Thatcher skildras i den kommande filmen med Meryl Streep. Men jag hoppas att vi slipper den borgerliga framgångsberättelsen om specerihandlarens dotter som moderniserade Storbritannien.
Det är en bild som tål att nyanseras, för att uttrycka saken milt.
Thatcher stod för en politik som fördjupade klyftorna och rev sönder sammanhållningen i det brittiska samhället.