Kent Carlsson, Stockholm, skulle ha blivit ordförande i SSU efter Anna Lindh 1990. Men bara ett par veckor före kongressen i juni samma år tvingades han lägga ned sin kandidatur.
Kent Carlsson hade blivit allvarligt sjuk. Tre år senare var han död. Han avled 7 november 1993, bara 31 år gammal.
Jag har tänkt mycket på Kent Carlsson när jag följt Jonas Gardells fantastiska "Torka inte tårar utan handskar" i SVT under de senaste veckorna.
I SSU var det känt att Kent var homosexuell. Men han gick inte ut med det offentligt förrän 1991. Då blev han den första riksdagsledamoten som öppet deklarerade att han var homosexuell.
Det känns bisarrt att det bara är 21 år sedan. Men Jonas Gardells serie påminner oss om att Sverige var ett annat samhälle på 1980-talet.
Då var homosexualitet inte förknippad med Pride, Melodifestivalen, glitter och glamour. Då var homosexualitet liktydigt med "bögringen", "Klara Porra", mörka parker och skumma kvarter.
"Du måste förstå vilken mörk och provinsiell stad Stockholm var då. Bokstavligen, det fanns ingen belysning någonstans. Gaydiscot Big Brother låg på en bakgata", berättade Gardell i en intervju i Svenska Dagbladet 6 augusti.
Men ändå var det Stockholm som var frihetens paradis för många yngre homosexuella runt om i landet. Situationen var ju inte precis bättre i Grums eller Kalix.
Många lämnade Norrbotten eller Värmland, likt Rasmus i teveserien, för att få vara sig själva och söka kärleken i Stockholm.
Frågan om homosexuellas rättigheter diskuterades inte heller särskilt mycket i partierna eller de politiska ungdomsförbunden.
Till exempel minns jag Kent Carlsson först och främst som en ung politiker som var intensivt engagerad i bostadspolitiken och för bostadskooperationen.
Det var först 1991, när han redan var svårt sjuk, som Kent Carlsson började skriva riksdagsmotioner om diskrimineringen av homosexuella, smittskyddslagen och hiv/aids.
23 januari 1992 undertecknade Kent Carlsson - tillsammans med S-kollegorna Berit Andnor, Ulla-Britt Åbark och Ines Uusmann - en riksdagsmotion om införandet av registrerat partnerskap.
Förslaget fick även stöd av riksdagens majoritet. Kent fick dock aldrig se lagen bli verklighet. Han dog bara några månader innan lagen trädde i kraft 1994.
Mycket har förändrats sedan dess, både lagstiftning och attityder. Nu ordnas det Pride-festivaler till och med i Piteå och Luleå.
Det betyder verkligen inte att allt är bra. Fortfarande finns diskriminering, gamla fördomar, unkna åsikter och en fruktansvärd massa hat.
2010 skedde 5140 polisanmälningar på grund av hatbrott i Sverige, enligt Brottsförebyggande rådet.
De flesta anmälningarna hängde ihop med främlingsfientlighet och rasism. Men 15 procent, nästan 800 anmälningar, handlade om hatbrott på grund av sexuell läggning.
Det är en bedrövligt hög siffra. Men Gardells serie visar ändå att vissa saker har förändrats till det bättre sedan 1980-talet.
Det är bara sorgligt att Kent och så många av hans jämnåriga kamrater fick dö så unga och aldrig fick vara med om förändringen.