Inför valet 2010 bestämde sig Socialdemokraterna i Kiruna för att låta personkryssen avgöra vem som skulle bli partiets kandidat till kommunalrådsposten.
Sittande kommunalrådet Kenneth Stålnacke (S) utmanades av avgående S-riksdagsledamoten Kristina Zakrisson och Lars Törnman, som hade återvänt från sin skapelse Kirunapartiet till fadershu(S)et i början av 2010.
Många förväntade sig en jämn och oviss kamp. Men Kristina Zakrisson blev överlägsen kryssdrottning.
Zakrisson samlade 1 685 personkryss, vilket var fler än vad Stålnacke (707) och Törnman (613) fick tillsammans.
Uppenbarligen fanns ett tryck på förändring och förnyelse bland väljarna – och Kristina Zakrisson kunde ta klivet in i kommunalrådsrummet i stadshuset efter valet 2010.
I samband med valet 2014 befäste Zakrisson sin ställning som gruvkommunens starka kvinna.
Den här gången fick Zakrisson hela 2 132 kryss medan Kenneth Stålnacke samlade 419 kryss. (2014 bedrev Lars Törnman ingen krysskampanj.)
Skickligt har hon även hållit ihop en kommunledning som består av fem partier – Socialdemokraterna, Moderaterna, Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet och Samelistan.
Detta brokiga styre har nått goda resultat. Arbetslösheten är låg, det byggs så det knakar i gruvsamhället och Kiruna har prisats som ”bäst att bo i” i kategorin glesbygdskommuner.
Vidare är Kiruna den kommun i landet som är bäst i landet på att ordna heltidstjänster åt sina anställda. Andelen kommunanställda med heltider uppgick till hela 87 procent i Kiruna 2016.
Alla är dock inte nöjda med den S-ledda koalitionen.
13 november kunde NSD berätta att tidigare kommunalrådet Kenneth Stålnacke bestämt sig för att göra politisk comeback via Kirunapartiet.
Den forne SSU:aren säger sig inte längre känna samhörighet med socialdemokratin och satsar i stället på att bli Kirunapartiets toppnamn inför valet 2018.
Hur långt detta kommer att bära återstår att se.
Sedan Lars Törnman lämnade har Kirunapartiet varit ett parti på dekis.
2006 (med dragplåstret Törman) fick Kirunapartiet 3 500 röster – en fjärdedel av valmanskåren. 2014 (utan Törnman) fick partiet bara 337 röster – 2 procent av väljarna.
Det säger mycket om Kirunapartiets upp- och nedgång. Det var Törnmans baby.
När han lämnade lockade Kirunapartiet inte längre de stora väljarskarorna.
Det är naturligtvis fritt fram för Stålnacke att försöka blåsa liv i denna nedgångna partibildning och använda den som plattform för en ny kommunalpolitisk karriär.
Det blir dock ingen enkel resa tillbaka till maktens taburetter.
Krysskampanjerna 2010 och 2014 blev ju – för att uttrycka sig snällt – inga jätteframgångar för Stålnacke.
Rimligen borde även den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden gynna det nuvarande styret.
I oktober var den öppna arbetslösheten i Kiruna nere på låga 2,9 procent. Det är klart under snittet i både riket och Norrbotten – ett mycket fint facit för Zakrisson & Co.