Under måndagen träffade jag två nöjda kommunalare i Luleå.
Inez Thomasson-Olofsson och Krister Johansson, ordförande respektive fackligt-politisk ansvarig i Kommunals sektion, berättade att de fått gehör för fackets krav på ett lönelyft för de många kommunanställda i Luleå som har undersköterskekompetens men har andra yrkestitlar – som personlig assistent, handledare och stöd- eller rehabiliteringsassistent.
”Det handlar om ett tillskott om 3 600 kronor per år för ungefär 600 medlemmar i Luleå”, berättar Thomasson-Olofsson.
Krister Johansson konstaterar att det är Kommunals opinionsbildning som har gett resultat.
Före midsommar var det kalla handen från Luleå kommuns arbetsgivaravdelning. Fast Kommunal reagerade och därefter ”har något hänt”, som Johansson uttrycker saken.
”Jag upplever att S-majoriteten har varit lyhörd och att det facklig-politiska samarbetet har gett resultat. Jag tror inte att vi hade sett samma sak om det varit en M-ledd kommun”, framhåller han.
Annorlunda uttryckt: Det spelar roll även för löne- och personalpolitiken vem som styr.
Den lokala satsningen ligger dessutom helt i linje med det centrala avtalet mellan Kommunal och SKL, Sveriges kommuner och landsting.
Den centrala löneuppgörelsen var tydlig med att alla undersköterskor ska ha 300 kronor extra per månad – utöver det så kallade märket.
Det innebär rimligtvis att den som har utbildning, kompetens och arbetsuppgifter som undersköterska ska värderas därefter samt omfattas av satsningen, även om yrkestiteln råkar vara personlig assistent eller stöd-assistent.
Jag är den förste att hålla med om att det krävs mer för att utveckla arbetsvillkoren inom offentlig sektor – till exempel när det gäller att utforma heltid som norm eller för att få bort delade turer samt missbruket av visstidsanställningar.
Fast det är även viktigt att se att det rödgröna styret i SKL har gjort skillnad. Det nya avtalet innebär ett trendbrott.
Kommunalarbetareförbundet har på ett annat sätt än tidigare fått genomslag för krav och synpunkter. Årets avtalsrörelse innebar ett real-lönelyft för alla medlemmar i Kommunal – plus en satsning på undersköterskor.
Det är dessutom inte bara till glädje för Kommunals medlemmar. Sverige skulle inte fungera utan människorna i den offentliga sektorn.
Välfärdsarbetarna gör enorma insatser – de vårdar gamla i hemtjänsten och sjuka i vården, de tar hand om småttingar i förskolor samt barn på fritids.
Det handlar om barnskötare, vårdbiträden, måltidspersonal, bussförare, personliga assistenter, brandmän och många andra.
Det är rimligt att deras arbete värderas ordentligt.
En god social infrastruktur och välfärdsarbetarnas insatser är en central del av det svenska samhällsbygget.