Kris för kriget i Afghanistan
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det finns ingen afghansk administration som kan ta över och styra de "rensade" områdena, så talibanerna är snabbt tillbaka. Befolkningen är i bästa fall avvaktande, trött på korruptionen och alla svikna löften om jobb och återuppbyggnad.
Medveten om sin svaga ställning hos det afghanska folket, har president Hamid Karzai på sistone börjat ifrågasätta hela kriget. USA saknar kort sagt en trovärdig inhemsk allierad, precis som man gjorde i Vietnam. Frågan är vem USA och Nato en dag ska överlämna makten till.
Därmed kan man även fråga sig vad det är för mening att försöka utbilda afghanska soldater och poliser. På vilken sida kommer denna armé och dessa poliser att ställa sig när USA och Nato till sist ändå tvingas ge sig av? Hur kommer de att använda de vapen USA så välvilligt förser dem med?
Man kan rentav, som kolumnisten Thomas L. Friedman i New York Times, undra: Varför måste vi rekrytera, utbilda och försöka motivera soldater i ett land som haft inbördeskrig i 30 år och i århundranden motstått främmande makter? Är det något som afghanska män kan är det väl att kriga?
Friedman liknar det vid att skicka tränare för att lära brasilianska småpojkar att spela fotboll.
Härom dagen vidtog Obama den uppseendeväckande åtgärden att mitt under brinnande krig avskeda den högste befälhavaren i Afghanistan, generalen Stanley McChrystal, sedan denne i en intervju uttalat sig förklenande om stora delar av den civila ledningen av kriget, inklusive presidenten själv.
Obama försäkrar att det bara handlar om en personfråga, inte om någon ändrad strategi för Afghanistan.
Det kan vara sant, men krigsinsatsen kan inte rulla vidare som om ingenting hänt sedan så djupa klyftor avslöjats inom om den amerikanska ledningen. Och mellan USA å ena sidan och Nato och den afghanska regeringen å den andra. Båda ville behålla McChrystal.
Tydligare kan det inte åskådliggöras att det här är ett amerikanskt krig. Och ett politiskt och militärt förlorat krig som Obama inte borde ha förlängt.
Känner sig Obama nu tvingad att gå ut och motivera kriget än en gång, riskerar han att dras ännu djupare ner i träsket och få betala ett ännu högre politiskt pris för den oundvikliga reträtten.