Det är lätt att se att Stefan Löfven vill bredda socialdemokratin som politisk rörelse. Hans tal om näringspolitik, innovationer och "affärsplaner" tar sikte på nya väljargrupper.
Löfven vill bli kung i Mittens Rike och locka de breda väljarskarorna, inte bara traditionella vänsterväljare.
Socialdemokraterna ska inte framstå som ett simpelt "bidragsparti", utan som ett parti som bryr sig om villkoren för företagen och det hårt arbetande folket.
En del beskriver det som en högersväng. För mig är det emellertid inget konstigt. En stark arbetsmarknad, växande företag och tillväxt i ekonomin är en bra grund för att kunna bedriva socialdemokratisk politik.
Ska man kunna bedriva fördelningspolitik måste det finnas något att fördela.
Men för socialdemokratin är det även viktigt att säga att en jämlikhetsinriktad politik är en grund för tillväxt och jobb. Ökad rättvisa och ekonomisk rationalitet går ihop.
Rättvisan är produktiv, som LO-ekonomerna brukar säga.
Det är inte bra för vare sig ekonomin eller samhällsklimatet med barnfattigdom, segregation eller utslagning i skolan. Det har ett både mänskligt och ekonomiskt pris att nästan 400 000 svenskar går utan jobb.
Det har inte varit glasklart när Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson skrivit sina långa DN-artiklar om överskottsmål, budgetregler, konjunkturjusterat sparande och automatiska stabilisatorer.
Men i den socialdemokratiska skuggbudgeten, som Magdalena Andersson presenterade under onsdagen, är den ideologiska kursen tydlig.
Socialdemokraterna betonar vikten av både tillväxt och rättvis fördelning.
Tag bara skolsatsningen. Partiet vill investera totalt 3 miljarder kr extra i skolan. En del av pengarna riktas till skolor och elever som har extra tuffa förutsättningar.
Det är ett förslag som förenar arbetet för ökad jämlikhet och ekonomisk tillväxt. Det är en investering i ett bättre Sverige att alla, inte bara vissa, elever får en bra skolgång.
På samma sätt är det med S-förslagen om arbetslöshetsförsäkringen och sjukersättningen. Borgarna kommer i vanlig ordning att beskriva socialförsäkringarna som "bidrag".
Men en bra A-kassa och en schysst sjukförsäkring är ingen gammaldags "bidragspolitik".
Socialförsäkringarna är tvärtom en självklar del av det moderna, föränderliga arbetslivet.
Trygghetssystemen underlättar strukturomvandlingar. Förändringar på jobbet underlättas om människor vet att det finns en hjälpande hand och en bro till en ny tillvaro.
Det är även välkommet att S vill styra om insatserna i arbetsmarknadspolitiken.
Alliansens generella nedsättning av arbetsgivaravgiften för ungdomar och den sänkta krogmomsen har inte löst ungdomsarbetslösheten.
Det är bättre att satsa på utbildning, yrkesintroduktion och riktade insatser för långtidsarbetslösa, som S vill.
Partiets skuggbudget innehåller vissa skönhetsfläckar. I sin budget nöjer sig Socialdemokraterna med en mindre sänkning av bolagsskatten än regeringen. Men partiet kunde gott ha sagt nej till hela bolagsskattesänkningen.
Den svenska bolagsskatten (i dag 26,3 procent) är inte extrem vid en internationell jämförelse.
Stora EU-länder som Tyskland och Frankrike har en bolagsskatt på 29,8 respektive 36,1 procent (d v s klart högre än Sverige).
Borgarnas fixering vid bolagskatten känns därför bara konstig.
Det är annat än bolagsskatten som avgör var produktion och företagande utvecklas i vår värld.
Men i det stora hela känns S-budgeten bra. Löfven & Andersson har förändrat partiets tilltal och moderniserat delar av politiken. Grundvärderingarna är emellertid fortfarande desamma.
Det är en mix som borde kunna räcka en bit på vägen mot en valframgång 2014. Även medelklassväljarna borde se fördelarna med en politik som bygger på solidaritet och sammanhållning.