LO-distriktet i Norra Sverige fortsätter sin granskning av arbetsmarknadspolitiken. I en rapport, som presenterades under måndagen, konstaterar LO-folket att kvaliteten i åtgärderna för de arbetslösa har försämrats.
Kvalificerad arbetsmarknadsutbildning och kompetenshöjning har ersatts med förvaringsplatser i fas 3 och jobbcoachning.
Andelen arbetslösa i kvalificerad arbetsmarknadsutbildning har minskat kraftigt sedan 2007.
I december 2012 deltog bara 8,1 procent av samtliga sökande i program med aktivitetsstöd i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
Samtidigt fanns 1236 norrbottningar - vilket motsvarar 20,3 procent av de arbetslösa - i fas 3.
"Sverige behöver en mer aktiv arbetsmarknadspolitik som stärker den arbetslöse och förbättrar chanserna att få jobb. Där är arbetsmarknadsutbildningen ett av de viktigaste verktygen", säger helt riktigt Maria Stenberg, vice ordförande i LO-distriktet.
Mer utbildning löser visserligen inte problemen för alla arbetslösa. Men den som har en bra yrkesutbildning har lättare att hävda sig på arbetsmarknaden än den som inte har det.
Till detta ska läggas att riksdagsmajoriteten länge krävt att regeringen ska stoppa anvisningarna till fas 3. Ett rödgrönt utskottsinitiativ fick stöd av SD.
Men regeringen har inte verkställt riksdagens beslut. Arbetsmarknadsdepartementet har bara förhalat frågan.
Det är bedrövligt. Nu kommer det larmrapporter om människor i fas 3 som tvingas jobba utan ersättning alls, eftersom de inte är kvalificerade för a-kassa.
I december var det hela 2 752 personer inskrivna i fas 3 som inte fick någon ersättning alls, skriver tidningen Arbetet.
I en ledare 17 januari 2012 jämförde jag fas 3 med 1930-talets AK-arbeten. Men läget är faktiskt värre än så. 1930-talets AK-arbeten var i alla fall avtalsreglerade.
AK-arbetaren hade ungefär 75 procent av en grovarbetarlön, vilket var en mycket låg lön för hårt och slitsamt arbete.
Men det var i alla fall bättre än ingenting alls, som tyvärr är fallet för många i dagens fas 3.