6 oktober 1946 dog Per-Albin Hansson knall och fall när han klev av spårvagnen. Landsfadern och folkhemsideologen var borta.
Fem dagar senare hade det socialdemokratiska partiet och Sverige en ny ledare, trots att det hann bli strid om vem som skulle ta över.
Från början trodde många på den färgstarke och populäre socialministern Gustav Möller.
Men den mer anonyme akademikern Tage Erlander vann en tre ronder lång match.
Partistyrelsen hade först en omröstning där en knapp majoritet (15-11) valde att stödja Erlander.
Därefter skedde en omröstning i partiets förtroenderåd där Möller vann (10-5).
Till sist avgjordes frågan i riksdagsgruppen med en dramatisk omröstning som med siffrorna 94-72 utföll till Erlanders fördel.
Något år senare blev Erlander även kongressvald. Möller hade då sedan länge lagt ned striden.
Beslutet 11 oktober 1946 bidrog till kontinuitet och stabilitet för S under ett halvt sekel!
Erlander var partiledare i 23 år och skolade upp två ledare som samlade partiet i ytterligare 27 år (Olof Palme och Ingvar Carlsson).
Kanske blir det samma sak den här gången, att ledamöterna i partistyrelsen röstar om ett par eller till och med flera kandidater.
Kanske blir det en oviss votering mellan Ibrahim Baylan, Morgan Johansson eller andra.
Men det viktigaste är egentligen inte denna omröstning. Det är hur förlorare och vinnare hanterar resultatet.
Man kan fortsätta älta motsättningar och träta internt. Eller så kan partiet göra som det gjorde 1946, det vill säga samla sig runt den som blivit vald.
Det sistnämnda är en god början om partiet vill vinna nästa val.