Thage G Peterson fyller 83 år i nästa månad. Fast den gamle S-politikern – som har arbetat nära tre statsministrar (Olof Palme, Ingvar Carlsson samt Göran Persson) – fortsätter att resa land och rike runt. Under veckan gästar han både Kalix och Gällivare för att träffa partivänner.
Det blir mycket tal om Nato, säkerhetspolitiken och alliansfrihet-en – ämnen som engagerar Peterson, försvarsminister åren 1994–97.
Fast han har en del att säga även om regionalpolitiken, som var ett av Petersons ansvarsområden som industriminister åren 1982–88.
”Oförskämt”, säger han om Vattenfalls funderingar på att flytta fakturahanteringen och 40 jobb från Jokkmokk.
”Människorna i Jokkmokk och Vuollerim har ställt upp för bolaget i alla tider. Det är rimligt att staten betalar tillbaka en del till kommunen”.
Peterson trycker hårt på att staten måste ta ansvar för den regionala utvecklingen. Det går inte att säga att det bara är marknadens eller region-ernas ansvar.
”Staten måste ta ett aktivt ägar-ansvar i de statliga företagen och verksamheterna”, säger han.
Vidare framhåller han att regeringen måste se till att Luleå Tekniska Universitet har resurser för utbildning och forskning på högsta nivå.
Petersons egen tid som industri-minister visar hur den regional-politiska slipstenen kan dras.
I mars år 1982 presenterade han och regeringen den stora Norrbottens-propositionen, vilken bidrog till att både rädda de gamla basnäringarna och därtill utveckla nya verksamheter.
Även Bergslagen, Blekinge, Hälsingland och Småland var föremål för liknande insatser under 1980-talet.
På den borgerliga kanten fnös man åt Petersons och Socialdemokraternas paketpolitik.
Fast det fanns en poäng med att samla närings-, utbildnings-, forsknings-, kultur- och arbetsmarknadspolitiska insatser i regionala paket.
Det skapade en mer sammanhållen och genomtänkt strategi för de berörda regionerna.
Fler departement och myndigheter drog åt samma håll.
Det bröt sektoriseringen och stuprörstänkandet, som tyvärr är alltför vanligt i den statliga sektorn.
I sin memoarbok ”Resan mot Mars” (Bonniers, 1999) skriver Thage G Peterson:
”Alla satsningar blev naturligtvis inte framgångsrika, men jag vågar påstå att det skulle ha varit mycket mörk-are i dag i till exempel Bergslagen, Mellannorrland, Norrbotten, Blekinge och på Gotland om inte regeringen hade gjort insatser under 1980-talet”.
Dessutom stärkte det socialdemokratins förtroendekapital i hela Sverige.
Efter valet år 1988 fick Thage G Peterson ett fint brev från Sören Thunell, legendarisk S-redaktör på Hälsinge-Kuriren.
”Jag är övertygad om att din satsning på de regionalpolitiska frågorna har varit av kanske avgörande betydelse för vårt partis regeringsinnehav. Hade de mer teknologiska ekonomiska tänkarna fått bestämma hade vi oundvikligen drabbats av missmod i skogslänen”, skrev Thunell bland annat.
Det säger något om regionalpolitikens betydelse och bör vara en socialdemokratisk lärdom för framtiden. Inte bara målet att övertyga den urbana medelklassen och storstadsväljarna. Politik-en måste gå hem i både stad och land.
Regionalpolitiken kan mycket väl bli tungan på vågen i riksdagsvalet år 2018.