I Pajala finns 100 mil strandnära områden att tillgå. I Arjeplog finns hela 8 727 sjöar, vilket motsvarar två och en halv sjö per invånare. Vem som helst fattar att strandskyddsreglerna inte kan se likadana ut i Norrbottens glesbygd som i trånga Stockholms skärgård. Den som inte fattar det riskerar att göra vårt län till en obefolkad ödemark.
Jag blir provocerad av stockholmska företrädare för Naturskyddsföreningen som läxar upp Norrbottens landshövding för att han inte följer en strandskyddslag som luckrats upp just för att tillåta regionala skillnader. Vad är meningen med deras kritik? Att den norrbottniska naturen ska få växa vild så att stockholmare kan komma hit och titta på den var tionde eller tjugonde år?
Det vore rakt inte bra för Norrbottens vackra natur. 100 mil strandnära områden i Pajala och 2,5 sjöar per invånare i Arjeplog måste hållas efter - skötas med varm hand av människor som bor och verkar i området och älskar sin närmiljö.
Riksdagsledamoten Sven-Erik Bucht bor vid Torne älv, som skiljer Sverige från Finland. Han skrev en avslöjande krönika om strandskyddet på den här ledarsidan i tisdags:
"När jag blickar över mot den finska sidan ser jag nybyggda hus och bryggor vackert inbäddade i naturen i samklang med älven. Det omvända ser jag när jag blickar västerut mot den svenska sidan; skog och sly och något enstaka plåttak skymtar mellan träden långt från stranden."
Att bygga ett samhälle är att göra en ständig avvägning mellan människa och natur. Allt för ofta exploaterar vi människor naturen och tränger undan andra former av liv. Där måste vi skärpa oss. Men i det här fallet finns inte ens någon motsättning. Norrbotten kan erbjuda attraktiva sjö- och strandtomter åt människor som vill bo här och delta i länets utveckling. I gengäld håller de efter marken så att den slipper växa igen till ett hav av ogenomtränglig sly.
Det behövs en ny strandskyddslag som klart och tydligt slå fast att regionala förutsättningar ska beaktas i bedömningen. Nästan sju av tio strandskyddsärenden i Norrbotten överprövas av länsstyrelsen. Genomsnittet i landet är två av tio. Det om något visar att den nuvarande lagen inte funkar i praktiken i alla delar av Sverige.
Norrbottens storslagna natur måste värnas och skötas om. Det görs bäst av människor som får leva, verka och utvecklas här. Vårt län ska inte förvandlas till en ödemark som växer igen för verklighetsfrämmande principers skull.