Jag ser framför mig en valrörelse som inte kommer att bli som förr. Den är vi ansvariga för.
Vi är på väg in i valrörelsen. Det här sista året brukar präglas av en smula handlingsförlamning, och om det kan man tycka olika saker. Dock tycker att vi redan kan märka hur de olika partiföreträdarna positionerar sig. Man hugger tag i frågor som kan ge uppmärksamhet och mediatid. Sån är logiken och därur kommer nån sorts spelregler och strategier. Tonen blir hårdare och mer och mer oresonlig och vi dras alla med i detta.
Tänk om vi istället kunde stanna upp. Försvara varann, inte tillåta personangrepp, föra tillbaka frågorna till att handla om sak och om ideologi?
Det som också kommer att prägla denna valrörelse är elakt spel på andra nivåer. Att fakta förvrids. Att ”människors känsla av ett problem” görs till grunden för ett förslag – inte det verkliga problemet. Att några väljer att blåsa upp bilden av att allt är åt helsike. För om allt är åt helsike, då måste det ju ställas tillrätta, omedelbart! Och lösningen är enkel: en del människor är sämre än andra och en del räknas. Det är en farlig väg att gå och vi bär fortfarande minnet av hur det gick förra gången. Hur man då under många år och på andra platser ägnade sig åt att bygga bilden av att ”oss är det synd om” och om bara ”de” försvann så skulle nationen växa och blomstra.
Vi måste kunna lyfta oss ovanför den här nivån där det bara finns förlorare. Jag tror inte ett dugg på att väljarna vill höra fler politiker som tjafsar om ”vems fel det var” eller ”jamen du sa ju!”. Jag tror att väljarna vill att vi ska visa bilden av vilket samhälle vi vill ha och leva i.
Och då måste vi faktiskt leva och verka så. Vi kan inte, på en och samma gång, jäklas med varann, sticka varann i ryggen eller använda osanna argument och ändå prata om att Sverige och Norrbotten ska vara ett fint och välkomnande län.
Jag tar gärna en debatt eller en frågestund eller ett samtal om vilka frågor jag tycker är viktiga (och att jag brinner för och själv driver landsbygdsfrågorna är ingen hemlis). Men min energi dräneras om jag ska ägna större delen av min tid till att försvara och förklara nidbilder och påhopp. Och jag är alldeles övertygad om att väljarna vänder sig bort från det politiska spelbordet med alla våra intriger, utspel, förlöjligande uttalande och ”jamendurå”-retorik.
Vi kan bättre. Låt oss visa det.