Talmannens uppdrag till Ulf Kristersson (M) att sondera möjligheterna att bilda en ny regering präglar naturligtvis ledarsidorna runtom i landet.
”För Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) blir läget nu skarpt. De vet att allianspartierna är mindre än de rödgröna. De har dessutom gjort klart att de aldrig kommer att sitta i eller stötta en regering som behöver stöd från Sverigedemokraterna. Viker de ner sig är det svek av samma kaliber som när Thorbjörn Fälldin accepterade byggandet av ny kärnkraft och blev statsminister 1976”, skriver Peter Akinder i Östra Småland (S) i Kalmar.
Peter Franke i Värmlands Folkblad (S) i Karlstad konstaterar att Kristersson saknar en plan B.
”Om in i kaklet-taktiken slutar med att alliansen kraschar vet han inte vad han ska göra ... Det lutar mot att han tvingas gå till talmannen och säga att han har misslyckats bilda en regering som riksdagen tolererar. Nästa gång lär budet gå till Stefan Löfven”, förutspår Franke.
I ettinlägg i webbtidningen Dagens Arena uppmanar Olof Kleberg, tidigare chefredaktör för Västerbottens-Kuriren (lib) i Umeå, allianspartierna att inte släppa in Sverigedemokraterna i politikens finrum.
”Alla normala partier måste avstå från praktiska uppgörelser med SD. Det som ter sig kortsiktigt fiffigt blir långsiktigt skadligt. Det gäller att hålla ut.
Eller som statsminister Thorbjörn Fälldin en gång sa när Sovjet befarades vilja frita den strandade ubåten U 137 i Blekinges skärgård 1981: Håll gränsen!”, skriver Kleberg.
Även SusanneNyström i Eskilstuna-Kuriren (lib) markerar mot dem som vill gripa makten med hjälp av SD.
”Lööf och Björklund bör sätta stopp om det interna trycket på Ulf Kristersson att försöka ta makten med SD-stöd blir stort”, understryker Nyström.
Å andra sidan finns ett antal borgerliga pressröster – till exempel Göteborgs-Posten och Dagens Industri – som inte ser några problem med SD-spåret.
Samtidigt kommer rapporter om att många i Moderaternas riksdagsgrupp hellre väljer SD-vägen än att hålla ihop alliansen till varje pris.
Ett tydligt tecken är förra veckans talmansval där flera riksdagsledamöter valde att stödja den kontroversielle SD:aren Björn Söder istället för centerpartisten Kerstin Lundgren i valet av tredje vice talman.
Med andra ord: Ulf Kristerssons ledarskap sätts på ordentliga prov nu.
Han ska inte bara försöka bilda regering utan samtidigt hålla ihop den knakande alliansen och sitt eget skakiga parti.
Det är svårt att se hur M-ledaren ska kunna lyckas.