Så är det då dags för mig att göra mig redo för min sista LO-kongress, den femte i ordningen. En LO-kongress som förutom att välja ny ledning bör ta beslut om hur fackföreningsrörelsen på nytt ska bli en stark röst i samhällsbygget.
Först och främst måste vi ha en samlad fackförening som sätter arbetaren i fokus inte bara för en trygg anställning, bra lön, säker arbetsmiljö och trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, utan också möjlighet till utbildning, det livslånga lärandet.
Kommer då kongressen att finna lösningar för detta? Både ja och nej! Kongressen 2008 beslutade om en förutsättningslös och heltäckande utredning av LO:s organisationsplan för att komma med förslag till en ny plan till denna kongress.
I den rapport vi nu har att ta ställning till kan man inte se några revolutionerande förslag till förändring, bara några ordförändringar och nya regler för att lösa tvister mellan förbunden är vad man föreslår.
Här borde ha funnits förslag på ungdomsmedlemskap för att lösa problemen med ungdomars möjlighet till medlemskap och för att slippa byta fack under de första åren på arbetsmarknaden, men icke.
Inte heller föreslår LO:s styrelse att frågan bör utredas, utan motionerna som nu blivit många fler om ungdomars situation avslås krasst med hänvisning till att man inte kan vara medlem i LO.
Trist, trots löften från Wanja Lundby Wedin på Transports avtalskonferens att ungdomsfrågan skulle lösas.
Inte heller min motion om att tillsätta en utredning för att anpassa organisationen till en organisation för ett framtida starkt fackförbund, "Ett förbund LO", får något bifall.
I utlåtandet över motionen skriver ändå styrelsen att det finns kloka perspektiv i motionens anslag, att stärka värdet för sina medlemmar är en överlevnadsfråga som handlar om legitimiteten för facket.
LO:s styrelse kan inte tillstyrka kravet på ett fackförbund, men har då missat mitt förslag om att starta en utredning. Men jag är glad ändå, eftersom styrelsen skriver att min beskrivning av verkligheten som förslaget bygger på skall tas tillvara när man utvecklar LO s och förbundens verksamhet och organisation.
När jag berättade om min idé för Karl-Petter Torvaldsson på ett möte i Luleå så uttryckte han att jag var 15 år före i tid för ett sådant beslut. Det säger han som troligtvis blir LO s nye ordförande.
Jag tror att han blir en bra ledare, däremot är jag tveksam till att vi skall tvingas utöka ledningen från tre till fyra för att få plats med en kvinna. Men så blir det när det största kvinnoförbundet nominerar en man.
Vi har inte behov av fyra i ledningen, men en kvinna bör naturligtvis finnas i ledningen. Snart vet vi hur det blir!