Vi har just upplevt arbetarrörelsens högtidsdag första maj, en dag som borde sätta märke i den politiska och fackliga debatten. Efter att ha fått rapporter från årets 1 maj-tal undrar jag om de över huvud taget satt några spår i människors vardag i form av att man fått känslan av förhoppningar om ett rättvisare Sverige.
Nej, jag tror inte det!
Är det någon som kommer att minnas något särskilt från den samlade fackföreningens budskap på första maj, eller något budskap som den politiska vänstern levererade samma dag? Möjligen de som fick nöjet att i Falun få lyssna till Håkan Juholts tal om social demokrati.
I och för sig samma budskap som på partikongressen, men ett budskap som satt sina spår hos många. Man skulle ha önskat att LO s ordförande också haft ett budskap som fått folket och framför allt unga löntagare att höja på ögonbrynen, men icke.
LO är inte längre någon megafon i debatten. Inga budskap om att vi måste sätta stopp för utnyttjande av människor som hamnat i utanförskap. Dom blir bara fler och fler, men vem för deras talan? LO är idag en tandlös organisation som om inget görs kommer att rämna.
Det blir spännande att nu följa upplägget för nästa års avtalsrörelse. Blir det åter så att industrin sätter märket och förhindrar möjligheter att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
Här fick jag på 1 maj i Kalix en aha-upplevelse. Gertrud Åström, forskare i jämställdhet, satte fokus på vad som behöver göras och vad det kan få för betydelse för framtidens samhälle om vi får en bättre jämställdhet mellan könen, att vi får ett könsneutralt samhälle.
En annan fråga som vi inte lyckades med i den senaste avtalsrörelsen var bemanningsfrågan. Vi måste bli överens om att sätta stopp för utvecklingen där löntagare sägs upp för att sen bytas ut av bemanningsföretag och som uthyrd få tillbaka sitt jobb med mycket sämre förhållanden.
Ja, kan vi inte det, då lär det bli krig och då vill det till att vi har en LO-ledning som agerar.
Almegas utspel om frysta ingångslöner inom deras avtalsområden ger en bild av att det kan bli kamp om hur avtalen ska formas. Svenskt näringslivs framgång i den snart avslutade avtalsrörelsen måste brytas. Vi borde kunna lära av arbetsgivarnas sammanhållning som klart gett dem råg i ryggen. Förstår vi bara vikten av sammanhållning så har inte arbetsgivarna en chans att spela ut löntagare mot varandra. Tillsammans är vi starka.