2012, ett nytt år med många spännande uppgifter för fackföreningsrörelsen: avtalsrörelse, LO-kongress och för oss Transportare kongress i augusti.
Avtalsrörelsen har inletts med att industrin kommit överens om nya avtal. Avtal som accepterats av medlemmarna i dessa förbund, eftersom man vet att löneglidningen för många i industrin brukar vara rätt omfattande.
Men så återstår resten av LO s förbund som ingått en samordning. Skall dessa kunna åstadkomma något bättre?
I alla fall är industrins uppgörelse en bit ifrån de övriga LO förbundens krav. Kommer man att lyckas få till en kvinnopott?
LO-tidningens beskrivning om lägstalönerna visar tydligt stora skillnader. Tydligt är att lägstalönerna halkat efter för de förbund som infört individuella löner och potter. Där kan man konstatera att tarifflöner håller upp lägstalönerna. Detta ser man inte minst i de kvinnodominerade förbunden där man infört individuella löner.
Frågan är om 2012 också blir ett år där de som har lägst lön också blir förlorare. Risken är stor om vi också får en stigande arbetslöshet.
LO-kongressen blir ett viktigt avstamp för hur fackföreningsrörelsen skall kunna mobilisera för de svaga på arbetsmarknaden.
På kongressen måste de valda ombuden tydligt ge den nya ledningen vägvisning om kommande organisation och strategier. LO måste åter bli den kraft man tidigare var i samhällsdebatten.
Den ledning som väljs måste förstå att höja rösten mot den osolidariska politik som nu genomförs. Vi ser inte bara i Sverige att det är arbetarna som hela tiden angrips när ekonomin tryter utan också i alla länder där man måste göra besparningar är det arbetarna som får ta den största smällen.
Vi måste återskapa en tilltro till en politik som bygger på solidaritet. Detta beskrev Håkan Juholt så tydligt i sitt tal när han blev vald till partiordförande för socialdemokraterna. Håller bara han fast vi det besked han gav på kongressen så kommer SAP att ha framgång.
Vi kan inte ha en politik som ändras utifrån vilken plånbok man har utan socialdemokraterna skall stå för en politik som bygger på rättvisa och solidaritet. De svaga behöver alltid stöd medan de välbeställda alltid klarar sig.
Fackföreningarna kommer att ha stor betydelse för att Sverige inte fortsätter att utvecklas till att bli ett land där orättvisorna växer. Därför är det viktigt att facket utvecklas till en organisation som lockar till engagemang och medlemskap och att man förstår att tillsammans är vi starka.