I Aftonbladet 2 februari gör Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, ett ambitiöst försök att reda ut innehållet i överenskommelsen mellan LO, TCO, Saco och arbetsgivarna om konflikträtten i MBL, medbestämmandelagen.
Han invänder med skärpa mot de högljudda krafter på vänsterkanten som påstår att LO säljer ut strejkrätten.
Johansson understryker att uppgörelsen inte leder till avtalsshopping, det vill säga att arbetsgivarparten kan välja att teckna billigare eller mer förmånliga kollektivavtal.
”Snarare tvärtom. I dagsläget strejkar Hamnarbetarförbundet i syfte att träffa ett kollektivavtal som helt eller delvis undantränger det gällande kollektivavtalet, det vill säga Transports. Om man tillåter ett förbund att träffa bättre eller sämre avtal där det redan finns kollektivavtal så öppnar man upp för avtalsshopping”, framhåller Johansson.
Det råder ingen tvekan om att de fackliga centralorganisationerna och arbetsgivarna gjort ett grannlaga arbete med överenskommelsen.
De har använt sina egna jurister och tagit fram förslag till förändringar i MBL. Det är lagtext, motiveringar och kommentarer – allt som riksdagen behöver för beslut.
Det är också skälet till att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) tar sikte på att de nya lagtexterna ska vara på plats redan 1 augusti i år.
I den bästa av världar hade det inte behövts några förändringar alls i MBL. Den långvariga konflikten i Göteborgs hamn har emellertid skapat en ohållbar situation.
Göteborgs hamn, som var tänkt att bli norra Europas nav i sjöfarten, har tappat trafik. Stora kunder som Volvo, SSAB, Stora Enso, H&M och SKF drabbas. Jobb och exportinkomster påverkas.
Medlingsinstitutet har varit inkopplat men buden avvisas hela tiden av Hamnarbetarförbundet (som inte tillhör LO eller någon annan facklig centralorganisation).
Följaktligen kommer starka reaktioner från andra delar av arbetsmarknaden.
”IF Metalls medlemmars jobb är beroende av en fungerande hamn i Göteborg. Som fackförbund kan vi inte bortse från det utan måste reagera”, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i fackförbundet IF Metall.
”Industriarbetsgivarna är inte part i konflikten, men basindustrins exportberoende företag drabbas av konflikten”, framhåller Industriarbetsgivarna i en debattartikel i tidningen Arbetet.
Det är mot den bakgrunden som överenskommelsen om lagändringarna mellan LO, TCO, Saco och arbetsgivarna ska ses.
Det är allvarligt om en liten grupp kan använda konfliktvapnet på ett sådant sätt att det riskerar jobb och stora industriella värden i hela Sverige. Då måste ansvarskännande krafter reagera och agera.
Jonas Sjöstedt (V) gör dock vad han kan för att skära partipolitiska pipor i vassen och framställa uppgörelsen som ett hot mot löntagarnas rättigheter.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet får han emellertid svar på tal från LO-förbundet Transport (som har kollektivavtal med Sveriges hamnar och organiserar ungefär 55 procent av landets hamnarbetare).
De är kritiska mot att V, tillsammans med kommunister och syndikalister, eldar på ”konfliktromantiken”.
”Det handlar helt enkelt om att två avtal i svenska hamnar skulle skapa en omöjlig situation vid de lokala förhandlingarna och dessutom också öppna upp för avtalsshopping för arbetsgivarna. Två hamnarbetare som jobbar sida vid sida skulle ha olika villkor beroende på vilket förbund de är med i; olika lön, olika arbetstider. Är det rimligt? Vilka villkor skall en hamnarbetare som inte är fackligt ansluten ha, eller någon som byter fackförbund. Detta undergräver trovärdigheten för den svenska partsmodellen och riskerar att driva arbetsgivarna rätt i famnen på bemanningsföretagen”, konstaterar ordföranden Tommy Wreeth och avtalssekreteraren Peter Winstén.
Helt riktigt påpekar den fackliga duon att strejkvapnet är kraftfullt och alltid måste hanteras ansvarsfullt.
Det är ord som borde leda till viss eftertanke och besinning även hos Jonas Sjöstedts partikamrater.