Under fjolåret avslöjade Dagens Nyheter ett antal vidlyftiga fester i statlig regi. Tillväxtverket, Säpo och en statlig forskningsstiftelse hamnade i skottgluggen.
Näringsminister Annie Lööf var snabbt ute och pekade finger åt myndighetscheferna.
Bland annat fick Christina Lugnet lämna posten som chef för Tillväxtverket.
I mitten av augusti visade emellertid Aftonbladet att även Lööfs eget departement ägnat sig åt tvivelaktig internrepresentation.
En julfest på Näringsdepartementet bokfördes som "seminarium" och gick lös på 616 473 kronor, utslaget per deltagare blev det 2 140 kronor per person
Det var givetvis djupt besvärande Annie Lööf som intagit en tuff attityd i den offentliga debatten. Hennes eget departement hade inte levt som hon lärde andra att leva.
Men historien rymde även en annan, principiellt mer betydelsefull, aspekt.
När Aftonbladet begärde att få ut kvittona från Näringsdepartementet larmade registratorn den politiska ledningen som började mörka. Detta trots att tryckfrihetsförordningen föreskriver att offentliga handlingar måste lämnas ut skyndsamt. Offentlighetsprincipen är solklar.
Lagen säger definitivt inte att man ska skicka journalisternas förfrågningar till en politisk mellaninstans för att kontrollera.
Märk väl, vi talar nu dessutom om några simpla krognotor, inte om den svenska beredskapen i händelse av krig.
Men inte nog med att regeringskansliet dröjde flera dagar med att lämna ut handlingarna till Aftonbladet.
Annie Lööfs stab bestämde sig samtidigt för att ge radio-Ekot en ordentligt friserad version av historien.
Ekot försågs med en story med vinkeln att departementet uppmärksammat ett fel som nu skulle rättas till. Aftonbladets avslöjande skulle kvävas i sin linda.
Annie Lööf skulle skyddas till vilket pris som helst, även om det innebar att departementet tummade på offentlighetsprincipen.
Händelsen har, av högst begripliga skäl, blivit anmäld till riksdagens konstitutionsutskott (KU) av tidigare S-riksdagsledamoten Leif Pagrotsky.
"Det som kommit fram nu är förskräckligt", sa Pagrotsky när han gjorde sin anmälan i augusti.
Nu har KU inlett granskningen och den visar att det sannerligen finns fog för kritik.
I KU-förhören påstod Annie Lööf tvärsäkert att departementet inte alls lämnat ut handlingarna till radio-Ekot.
Men dagen efter tvingades hon korrigera sitt uttalande. Hon skyller nu på att hon fått felaktiga underlag av sina medarbetare.
Uttalandet stärker inte Annie Lööfs redan svaga förtroendekapital. När hon gick till KU-förhöret var hon väl medveten om vad utfrågningen skulle handla om.
Hon hade haft chansen att förbereda sig under flera månader och skaffa fram alla nödvändiga underlag.
Sannolikt var det även därför hon inte tvekade om att svaret till KU. Med 100 procents säkerhet slog hon fast: "Handlingen lämnades aldrig ut till Ekot", trots att det var uppenbart fel.
Lööf får nu hård kritik även i den borgerliga pressen. Oberoende liberala Dagens Nyheter är bara ett exempel:
"När hon nu skyller på att hon blivit felinformerad av sina medarbetare är det illa oavsett om det är sant - vilket är föga troligt - eller inte. Hon har själv valt dem och det är förstås inte optimalt med ett statsråd som i lönndom låter sig rundas av solospelande tjänstemän. En departementschef som inte chefar över sitt departement: inte bra."
DN konstaterar helt riktigt att det inte är pudlar och ursäkter som efterfrågas i det här läget, utan en trovärdig förklaring.