Herr/fru talman.
Att arrangera ett världsmästerskap i vinteridrotten ishockey i vårmånaden maj är helt fel. Vad tog det åt valberedningen som utsåg dessa nötter till beslutsfattare? Jag yrkar bifall till våren och anser att riksdagen ska uttala som sin mening, att ansvarigt statsråd bör ge Internationella Ishockeyförbundet en rejäl tryckare.
När jag ändå är uppe i talarstolen vill jag göra kammarens ledamöter uppmärksamma på de potthål som försvårar trafiken, kommunikationerna i stort och därmed demokratin.
Tack för ordet.
Finansparet Sven Hagströmer och Mats Qviberg figurerade ofta i media. De två männen var ägare till en omtalad och av många hyllad bank, HQ Bank. Till kändisskapet bidrog att Hagströmer gärna berättade för politiker hur ett land ska skötas och Qviberg levererade sarkasmer om mindre lyckosamma aktörer på finansmarknaden.
"Hans bedömning av risk är en annorlunda än min. Jag värderar min nattsömn", sa Qviberg om en kollega. Jojo, hur det skulle bli med Q:s nattsömn fick vi så småningom veta.
Banken gick bra. Rapporterna till sparare och ägare var bräddfylld av optimism och garnerad med framtidstro. Men så kom Catharina Lagerstam in i styrelsen för banken.
Den erfarna ekonomen upptäckte snabbt att bankens tillgångar var kraftigt övervärderade. Det innebar att sparare, andra kunder, marknaden i stort, småägarna förts bakom ljuset.
Lagerstam tvingades bort. Hon hade inte nerver för att sitta i styrelsen, sa Qviberg (ett uttalande som han sedan bad om ursäkt för).
Efter många turer, där de usla affärerna fortsatte medan cheferna fick allt bättre ekonomiska villkor, slog så Finansinspektionen till. HQ Bank förlorade tillståndet. Det var det absolut värsta som kunde hända. Och nu fanns ingen reservutgång för de glada gamängerna Hagströmer och Qviberg. Banken köptes upp av Carnegie.
"Den stora bankhärvan" är skriven av Carolina Neurath, 28-årig ekonomijournalist vid Svenska Dagbladet. Det hon presterat är imponerande och boken är spännande som en deckare. Jo, jag läser ett kapitel till innan det är dags att släcka...
Neurath redogör på ett begripligt sätt för de ofta avancerade turerna i finansvärlden och tecknar övertygande porträtt av finansmän och folk på bankgolvet.
En episod har etsat sig fast. Många anställda på HQ hade lånat upp pengar för att köpa konvertibler i banken. Nu var dessa värdepapper värdelösa men skulderna fanns kvar. Kunde halvmiljardären Qviberg tänka sig att öppna plånboken?
"Det finns inte på världskartan", sa han och tryckte i sig en varmkorv.
Tala om maktens arrogans.
Man vill ju hoppas att Neuraths kunniga och vassa bok är ett tecken på att svensk ekonomijournalistik förbättrats. Alltför länge bestod den mest av att finansgudar avbildades i magasinen och att journalisterna ställde devota frågor om geniernas förklaring till succéerna.
Carnegies sammanbrott och HQ Banks fall kan ha markerat en förändring. Ekonomijournalisten Andreas Cervenka, kollega till Neurath på SvD, är alltid läsvärd. Så nog finns det hopp. "Den stora bankhärvan" är en toppenbok.
Jag såg just årets första bofink. Vilken lycka.
Den sista timmen på kaféet talas det bara arabiska.
"Jag förstås hur ni känner er när ni sitter på en buss där alla pratar svenska", sa jag.
Det var givetvis kriget som stod i centrum. Rapporter om överfall och nya bomber. Om hus i Aleppo som störtat samman och människor i Homs som flytt ut till den något mindre osäkra landsbygden. Många av flyktingarna har Facebook och mobiler. De kan hålla kontakt med vänner och anhöriga. Men oron blir inte mindre för det. Jag frågar om vi kan göra något.
"Se till att de sätter in en buss på kvällen", säger en ung man från Damaskus, "så att man kan ta sig hem till Offerdal från stan."
I detta instämmer många födda i Grötom, Oxböle och Lien. Vissa krav är universella.
Av tekniska orsaker kan jag inte visa några bilder av alla fiskar jag fångat i vinter. Förmodligen kan felet härledas till valberedningen.
Ha det nu så bra. Se upp för de förrädiska isarna!