För mer än ett år sedan skrev nio norrbottniska politiker – däribland kommunalråden Robert Bernhardsson, Jokkmokk, Ulrica Hammarström, Pajala, och Niklas Nordström, Luleå – en gemensam debattartikel i tidningen Dagens Samhälle.
De pekade på att långdragna och oförutsägbara myndighetsprocesser försvårar möjligheterna att utveckla gruvnäringen i Sverige.
”Under de senaste tio åren inte skett en enda ny gruvetablering utanför befintliga områden. I fall som Laver, Kallak och Pajala, liksom i det principiellt viktiga fallet Norra Kärr, ser vi hur statliga myndigheter försvårar etablering av ny gruvverksamhet”, skrev de nio.
Till exempel har den tidigare landshövdingen i Norrbotten beskrivit den byåkratiska processen runt Kallak i Jokkmokk som ett ”Moment 22”. Ansökan har bollats runt mellan olika myndigheter i över fyra år!
De norrbottniska kommunalråden är inte ensamma om kritiken.
I en rapport konstaterar även statliga Tillväxtanalys att de utdragna tillståndsprocesserna hämmar innovation och nyföretagande. Rapportförfattarna menar istället att Sverige borde ta tillvara den utvecklingspotential som finns i gruvnäringen.
”Sverige har i jämförelse med de flesta andra länder en miljövänlig gruvbrytning och elmix. Detta utgör därför en potentiell svensk konkurrensfördel som idag inte är särskilt utnyttjad. Staten kan genomföra insatser för att skapa bättre förutsättningar för en sådan utveckling”, lyder en av av konklusionerna i rapporten ”Innovationskritiska metaller och mineral från brytning till produkt”.
Samma slutsats dras i den statliga mineralstrategin från 2013.
Det talades om hur Sverige skulle behålla och förstärka sin position som EU:s ledande gruvland. Siktet ställdes in på att Sverige skulle ha 50 gruvor år 2030.
Just nu går emellertid utvecklingen stick i stäv med de politiska intentionerna.
Trots att såväl allianspartierna som Socialdemokraterna – det vill säga en förkrossande riksdagsmajoritet – backar upp mineralstrategin sätter den statliga byråkratin käppar i hjulen för gruvnäringen.
Följden blir att både inhemska och utländska investerare skräms bort.
Det är oroande för Sverige som industrination men också för klimatpolitiken. Alternativen till svensk gruvproduktion, som är världsledande vad gäller hållbarhet och klimatsmarta innovationer, är i många fall import från låglöneländer med sämre miljö- och arbetsvillkor.
De norrbottniska politikernas artikel förbigicks med tystnad under valåret 2018. Gruvpolitiken var ingen het valfråga.
Under 131 långa dagar med regeringsbildning efter valet har dessutom gruvpolitiken, i likhet med mycket annat, legat i träda. Övergångsregeringen hade ju begränsat handlingsutrymme.
Men nu, när regeringen och nye näringsministern Ibrahim Baylan är på plats, är det hög tid att reformera tillståndsprocesserna.
På gruvbranschens höstmöte 28 november 2017 talade dåvarande näringsministern Mikael Damberg klokt om gruvnäringens betydelse. Han framhöll innovationsförmågan och näringens viktiga roll i övergången till ett fossilfritt samhälle.
Det räcker emellertid inte med fagert tal. Nu krävs även skarpa åtgärder från regeringshåll.