Jag hörde ”Tankar för dagen” på P1. Det var en klok man som sa: ”Är man inte en del av lösningen så är man en del av problemet”.
Jag kom osökt och tänka på läget i riksdagen.
Retoriken från de borgerliga allianspartierna är ”skyll er själva att ni har en så svag parlamentarisk bas”. Samtidigt är både de rödgröna och allianspartierna övertygade om att man aldrig ska samarbeta med Sverigedemokraterna. Vackert så!
Men vad drar man för slutsats som borgerlig politiker om man menar allvar med att det är viktigt att varken man själv eller regeringen samarbetar med Sverigedemokraterna? Vem tänker man då att de rödgröna ska samarbeta med om man inte är beredd att själv ställa upp? Det finns ju inga andra hemliga mandat eller partier i riksdagen.
Det är lätt att förstå att de borgerliga partierna vill lägga fram en egen budgetmotion. Men en budget måste antas och faller den första budgetpropositionen från regeringen måste rimligen statsministern och regeringen avgå.
Vad händer då? Jo, talmannen sonderar terrängen för en annan lösning, men kommer rätt snart på att den inte finns. Då lär Stefan Löfven få chansen igen och då måste de borgerliga partierna medverka till att en budget kan gå igenom som en statsminister och hans regering kan tolerera.
Man kan rimligen inte sura i fyra år. Landet måste styras. Och om de inte har fått väljarnas mandat måste de faktiskt aktivt medverka till att någon annan kan styra landet.
Allt annat innebär nämligen att man är så dåliga förlorare att man hellre ser att landet inte styrs, och att en expeditionsministär utan mandat och extraval är en bättre idé.
Det lär knappast vara en rimlig slutsats från allianspartierna som hade ordet ”ansvar” som sin slogan i åtta år samtidigt som det största borgerliga partiet är sargat, saknar partiledare och rimligen är rätt dåligt rustat för extraval.
Det är en fullt mänsklig reaktion att de borgerliga partierna är besvikna. De uppfattar sig som gravt missförstådda av väljarna. De som har drivit ”världens mest ansvarsfulla politik för jobb och ekonomi”, enligt egen utsago, fattar inte varför inte väljarna förstår det.
Men så är det i politiken. Folk har olika uppfattningar, men till syvende och sist är man vald för att skapa förutsättningar för en välfungerande demokrati med en rimlig politisk styrning. Oavsett om man sitter i regering eller inte!